Det finns en ambition att försöka ställa om FM till att kunna delta vid terroristattacker.

,Apr 6 2004, 22:06 ] Vi skulle få så mycket mer för pengarna om man lät militären ingripa vid uppror, bankrån, gisslantagning, sökande efter farlig person, gripande av farlig person, osv.

Vad gäller terroristargumentet så vet jag inte om jag kan hålla med. Vad skulle försvarsmakten kunna göra mot terrorister?

Fast det kanske inte är den sortens samhälle vi vil leva i, eller hur?

Jag ser främst två orsaker att behålla militären. För det första så är det det gamla vanliga argumentet om framtiden. I nuläget (och några år framåt) finns knappast några hot mot Sveriges gränser. Om det skulle uppstå ett hot så måste vi ha någon återtagningsförmåga kvar. För att citera vår ÖB så behöver vi behålla en "kompetensbredd".
Det andra är internationella insatser. Jag läste SvD, i fredags tror jag, om EU:s nya stridsgruper och att Sverige förväntas ställa upp med en själv. Jag kände direkt att det här är försvarets nya roll. 1500 man som ska 30 dagars beredskap (ständig beredskap 3 månader vartannat år) och som förväntas vara ute i snitt 3 månader per år låter som ett väldigt stort åtagande. Jag tror vi kommer få ett försvar så till stor del blir inriktad på utlandstjänst.
Vad gäller terroristargumentet så vet jag inte om jag kan hålla med. Vad skulle försvarsmakten kunna göra mot terrorister? Så länge de inte bestämmer sig för att invadera Sverige så tror jag inte det är mycket till hjälp. Det argumentet kan snarare leda till "backfire" då det snarare ger föda åt argumentet att föra över mer pengar från försvaret till polisen.

En kort, koncis fråga som jag inte riktigt fått svar på, trots idogt läsande och sökande.

Vad finns det för EGENTLIGA skäl att inte dra ned på försvaret?
Ska vi lägga ut 40mdr/år för att det kan vara "bra att ha"?

Vad kan det finnas för (militära) hot mot Sverige idag som motiverar att ha kvar storleken på FM?

Jag vet ju vad jag tycker, men ibland känns det som argumenten tryter när jag inte kan hitta en potentiell invaderande fiende. Eller räcker det med en mindra utlandsstyrka som kan vara med och "släcka bränder"?

Två grundläggande anledningar:

1. För att upprätthålla åtminstone en grundläggande förmåga att fullgöra den skyldighet varje stat har - att hävda sitt lands territoriella integritet.
2. För att kunna verka konfliktförebyggande och fredsskapande också i andra länder där våra medmänniskor lider nöd eller där konflikter hotar att bli större.

Den första av dessa kan dessutom verka fredsbevarande genom att inte locka eventuella intresserade makter att utnyttja ett avrustat Sverige (exempelvis som skedde i Costa Rica under det nicaraguanska inbördeskriget på 1980-talet). Ett Sverige med en grundläggande och anpassningsbar försvarsförmåga gör det mindre attraktivt för andra länder att bygga upp en invasionskapacitet. Vi kan alltså, om än marginellt, bidra till att exempelvis Rysslands resurser läggs på rätt saker.

Men hur stort och bra kommer försvaret att vara om två år (då jag förhoppningsvis får göra min värnplikt)? Det känns lite som om jag kommer komma till ett litet låtsasförsvar istället för det grymma svenska försvar jag känner att vi haft.  :(

En kort, koncis fråga som jag inte riktigt fått svar på, trots idogt läsande och sökande.

Vad finns det för EGENTLIGA skäl att inte dra ned på försvaret?
Ska vi lägga ut 40mdr/år för att det kan vara "bra att ha"?

Vad kan det finnas för (militära) hot mot Sverige idag som motiverar att ha kvar storleken på FM?

Jag vet ju vad jag tycker, men ibland känns det som argumenten tryter när jag inte kan hitta en potentiell invaderande fiende. Eller räcker det med en mindra utlandsstyrka som kan vara med och "släcka bränder"?

problemet med det hela som jag ser det hela är att man ska ha förmågan att titta 10-20 år in i framtiden. Att bygga upp ett nytt regemente tar 10år och till en gigantisk kostnad.

Hur många kunde 1985 tro att muren skulle falla inom 10år, att de baltiska republikerna skulle vara med i NATO inom 20år?

samma sak 1926, hur många kunde då säga att det skulle bli ett nytt storkrig i europa inom 15år? och att det skulle vara avslutat inom 20år?

Detta är problemet vid försvarsbeslut, vi vet inte vad som händer i vår framtid, och det är det vi ska försöka avgöra... det kanske blir ett storkrig i/kring de arabiska länderna inom 5år? eom 15år kanske ngt land strävar efter att bryta sig ut ur EMU-projektet med vapenmakt. om 12år kanske en ny ledare kliver upp på tronen i ryssland och vill åter igen skapa det sovjetiska imperiet... mycket kan inträffa inom 15år. och vi vet inte alls vad som inträffar inom dessa år. I fredstid kan man bygga upp ett starkt försvar, som förhoppningsvis aldrig kommer till använding. i orostider finns det aldrig tid att bygga upp ett starkt försvar...

bara för att det inte finns ngt hot idag (vilket är bra) så betyder det inte att det inte finns ngt hot om 5år...

Väcker liv i denna tråd. Just Fk Satan´s inlägg känns aktuellt mht rådande läge och det jag nu skall ifrågasätta.

Ur corren.se;
Tomas Ries, direktör för Utrikespolitiska institutet, anser dock inte att kriget i Kaukasus får några omedelbara konsekvenser för det säkerhetspolitiska läget i Sverige eller övriga Västeuropa.

Men på sikt innebär det här att förhållandet mellan Västeuropa och Ryssland försämras. Detta är del av en trend som vi har sett de senaste sju åren, att Ryssland avlägsnar sig allt längre från grundvärdena i EU. Och det är nu ett märkbart steg som Ryssland tagit, säger han.
Ries menar att på lite längre sikt måste också den svenska försvarspolitiken omprövas.Slut citat

Vad sjutton gubbar menar man? på sikt innebär......????? Ja, men det är ju nu det sker? Just NU är förhållandet sämre än i förra veckan. Varför försämras förhållandet på sikt? Utgångspunkten måste ju i dagsläget vara att normalisera förhållandet, och det bör ju innebära en förbättring??????

Och, om förhållandet förbättras på sikt, ja då får det inga säkerhetspolitiska konsekvenser. Inga konsekvenser nu, och inga på sikt.

På sikt måste den svenska försvatspolitiken omprövas???? Varför inte nu efter sju års illavarslande rysk trend?

Jag finner Ries uttalande märkligt och oigenomtänkt.

EDIT; Bör ju bifoga en länk också http://www.corren.se/archive/2008/8/11/jualemo2uq77pqb.xml Sorry!

Kriget mellan Ryssland och Georgien innebär inte några omedelbara säkerhetspolitiska risker för Sverige här och nu. Däremot måste vi ta hänsyn till detta (att Ryssland avlägsnar sig allt längre från grundvärdena i EU) i vår långsiktiga planering.

Nu vill inte jag vara den som är.....MEN.
Just det faktumet att Ryssland fjärmar sig från de "grundvärden" vi förutsatte att de följde, borde vara
skäl nog att omvärdera synen radikalt.

Utgångsvärdet för analyserna har förändrats i.o.m detta.

. Han har redan innan detta krig varit kritisk till svensk säkerhetspolitik så jag vänder mig mot den tolkning som 23:e gör av hans uttalande.
(Ries i DN 16 maj 2008)

Han är säkerligen en mycket kompetent fackman, men det jag vänder mig emot är hans motsägelsefulla utsaga. Läs den några gånger......det stämmer ju inte. Jag har försökt åskådliggöra varför.

Man kan göra säkerhetspolitiska bedömningar på kortare och längre sikt. Jag uppfattade att Ries menar att Sverige idag måste ompröva bedömningen av Ryssland på sikt och därmed också försvarsplaneringen.

Men varför skall vi vänta med att ompröva försvarspolitiken när det idag finns skäl att göra det? Det som sker nu och har skett under de senaste sju åren
läggar han ju som grund till varför vi på sikt skall ompröva. Vad mer måste ske innan man anser att det är skäl nog att ompröva NU?

Menar du att kriget mellan Ryssland och Georgien innebär att Ryssland är ett hot mot Sverige så att vi idag bör ha samma typ av beredskap som under kalla kriget?

Jag vet inte vad 23:komp menar, men jag tycker att om man nu ser att inte Ryssland drar sig för att anfalla ett litet land med inte så stor militär så kanske vi skulle ta det lite lugnt med att lägga ner och dra in på militären, det betyder inte en återgång till kalla krigets dagar. Vi borde förstå att läget är ïnte så stabilt som vi trott.

Tomas Ries, direktör för UI, är en mycket insiktsfull säkerhetspolitisk analytiker och jag tror att han är en av få som både har förståelse för den militära dimensionen (jag har hans böcker Investigating Kola och Cold Will från kalla krigets dagar i bokhyllan) och har en realistisk förståelse för vad de nya säkerhetspolitiska hoten kan innebära.

Med all respekt för Ries mfl..
Stora "tyckare" har haft gruvligt fel tidigare i historien och kommer så även ha i framtiden.
En märklig övertro på mäniskans människans godhet och fredsvilja har satt nationer på pottkanten förr.
Vi har ju den klassiska bilden av Molotov och Ribbentrop som lovar varandra fred och vänskap i all framtid.
Inte att förglömma gamle Neville som ivrigt viftade med en undertecknad försäkran "får vi bara Sudetområdet, är vi så nöjda".
"fred i vår tid"
Jo tjena, det där gick ju enligt planerna eller hur?

Alla dessa personer har naturligtvis haft en uppsjö rådgivare som suttit inne med den ultimata sanningen, som naturligtvis inte beslutades av dessa
herrar, utan av den makt som sedan anföll.

Det Ries och andra herrar tycks glömma är att rusta upp ett land tar oerhört mycket längre tid än man tror.
Ska vi kunna möta de hot som kan tänkas uppkomma om 5-7år är vi idag redan lite sent ute.

Han framhåller att det gamla invasionshotet inte föreligger längre, men att det kan uppstå regionala kriser med starka militära komponenter, som Sverige behöver militära redskap för att hantera. Ries är mycket oroad över utvecklingen inom svenskt försvar.

- Det är mycket skrämmande. Det är en militär kollaps som påverkar den politiska trovärdigheten hos de nordiska och baltiska grannarna, säger han.

Men om Ries nu är så oroad över utvecklingen i Sveriges försvarsmakt, och dessutom anser att det kan uppstå konflikter där vi behöver
militära maktmedel, varför anser han då att säkerhetspolitiken bör omprövas på sikt....och inte nu, om det nu är så illa som han säger?

Skall vi vänta tills vi utsätts för ett reellt militärt hot, eller vad menar han?

Tomas Ries, direktör för Utrikespolitiska institutet, anser dock inte att kriget i Kaukasus får några omedelbara konsekvenser för det säkerhetspolitiska läget i Sverige eller övriga Västeuropa.

Men på sikt innebär det här att förhållandet mellan Västeuropa och Ryssland försämras. Detta är del av en trend som vi har sett de senaste sju åren, att Ryssland avlägsnar sig allt längre från grundvärdena i EU. Och det är nu ett märkbart steg som Ryssland tagit, säger han.

Ries menar att på lite längre sikt måste också den svenska försvarspolitiken omprövas.

Nu har man i Sverige satsat mycket på ett mycket litet men rätt effektivt insatsförsvar, men man har skurit bort den delen som man kan använda i närområdet.

Men det betyder inte att man ska gå tillbaka till det gamla. Vi talar inte om att man ska gå tillbaka till ett invasionsförsvar. Men man måste ha en större kapacitet att säkra Sveriges och EU:s intressen i nordområdena, säger Tomas Ries.

om 12år kanske en ny ledare kliver upp på tronen i ryssland och vill åter igen skapa det sovjetiska imperiet... mycket kan inträffa inom 15år.

problemet med det hela som jag ser det hela är att man ska ha förmågan att titta 10-20 år in i framtiden. Att bygga upp ett nytt regemente tar 10år och till en gigantisk kostnad.

Hur många kunde 1985 tro att muren skulle falla inom 10år, att de baltiska republikerna skulle vara med i NATO inom 20år?

samma sak 1926, hur många kunde då säga att det skulle bli ett nytt storkrig i europa inom 15år? och att det skulle vara avslutat inom 20år?

Detta är problemet vid försvarsbeslut, vi vet inte vad som händer i vår framtid, och det är det vi ska försöka avgöra... det kanske blir ett storkrig i/kring de arabiska länderna inom 5år? eom 15år kanske ngt land strävar efter att bryta sig ut ur EMU-projektet med vapenmakt. om 12år kanske en ny ledare kliver upp på tronen i ryssland och vill åter igen skapa det sovjetiska imperiet... mycket kan inträffa inom 15år. och vi vet inte alls vad som inträffar inom dessa år. I fredstid kan man bygga upp ett starkt försvar, som förhoppningsvis aldrig kommer till använding. i orostider finns det aldrig tid att bygga upp ett starkt försvar...

bara för att det inte finns ngt hot idag (vilket är bra) så betyder det inte att det inte finns ngt hot om 5år...

Som jag sagt tidigare tycker jag inte att man kan redogöra för vad vi behöver förrän vi klargjort vad som kan komma att utgöra ett hot,
och då bestämmer oss för hur och om vi vill skydda oss mot detta hot.

Jag tycker att politikerna en gång för alla skall kasta ut miljöhot och terrorism från bl a försvarsmaktsdebatten. Det är denna soppa som gjort
att våran militära förmåga ser ut som den gör just nu.

*snip*

Menar du på fullaste allvar att politikerna ska blunda för reella hot bara för att du och jag identifierat ett nygammalt hot? Jag hoppas att de inlemmar det nygamla hotet i den sammansatta hotbilden och inte gör som du förespråkar och blundar och låtsas att det inte finns andra hot en de uppenbara.

Att Sverige har berörts av internationell terrorism har ju fastställts sedan tidigare. Det är ett reellt hot och ett snarare hot än ett ryskt angrepp mot Sverige. Jag är oroad över utvecklingen i Ryssland med omnejd men vill trots det ha ett skydd även mot andra hot.

/K

tycker man kan prata om flera olika typer av hot. Som kan vara olika sannolika och ha olika hög grad av påverkan på oss.

vi har ekonomiskahot, miljöhot, krigshot, terroristhot, brottsligahot osv.

sedan finns det olika delar i samhället som hanterar olika typer av hot mot oss som nation.

Kriget i Georgien skakar om gamla doktriner
Perspektiv | Sveriges säkerhets- och försvarspolitik

Publicerad: 15 augusti 2008, 21.54

En rad grundstenar för Sveriges nuvarande säkerhets- och försvarspolitik rubbas eller välts över ända av kriget mellan Ryssland och Georgien.

För första gången sedan Sovjet­unionens fall 1991 har regimen i Moskva sänt pansarkolonner över landets gräns. Kriget kan ses som en vändpunkt som påverkar minst tre av de grundvalar som gäller för dagens nuvarande svenska säkerhetspolitik.

1. Ryssland önskar i grunden samarbeta med väst

Som Östersjöns största strandstat påverkas Sverige när vår stormaktsgranne i öster tar till ­vapen. Vid den senaste nedskärningen av det svenska försvaret, 2004 års försvarsbeslut, sammanfattade den svenska regeringen Rysslands politik så här:

”Under ledning av president ­Putin fortsätter den ryska ­utrikespolitiska orienteringen mot Västeuropa och USA”.

De orden gäller knappast idag. Men alltsedan 1992 års försvarsbeslut har Sverige utgått från att Ryssland i grunden har samma intresse av integration, samarbete­ och demokrati som vi själva. I en sådan förnuftsbaserad kalkyl finns ringa plats för en emotionellt sårad stormakt som går till militär aktion. Kriget blev därför en kalldusch: ”Detta förändrar vår bild av Ryssland” (utrikes­minister Carl Bildt i tisdags).

Regeringarna i Västeuropa och USA styrs av övertygelsen att alla tjänar på integration. Summan av ett och ett blir mer än två. Säker­heten ökar mångfalt för alla genom samarbete ekonomiskt-politiskt i EU, och militärt-politiskt i Nato. Vladimir Putins Ryssland ser där­emot säkerhet allt mera som ett nollsummespel där den enes säkerhet vinns på en annans bekostnad. Om min granne får mer säkerhet (genom EU och Nato) innebär det att min egen säkerhet minskar. Det förklarar det ryska agerandet, men är en återgång till kalla krigets tänkande.

2. Stormaktspolitiken är överspelad

Från 1945 till 1989 delades ­Europa mellan de två supermakternas öst och väst. Nu betonas gemensam säkerhet. En ny uppdelning i hotande maktsfärer avfärdades så sent som i december av samtliga riksdagspartier i försvarsberedningen:

”Gamla tiders föreställningar om en stormakts maktsfär eller inflytelsezoner har ingen plats i det moderna Europa där små länder har samma rättigheter som stora”.

Men i veckan kunde hela världen se hur småstaten Georgien ”straffades” (ryske presidenten Medvedevs ordval i onsdags) och sattes på plats. I Rysslands maktsfär kunde inte USA, än mindre Nato ­– för att inte tala om EU – göra något för att förhindra det.

3. Sverige står inte ensamt

Nedrustningen av det svenska försvaret har skett i stor politisk enighet. Den har följts av försäkringar till svenska folket om att vi inte längre skulle stå ensamma vid ett angrepp, enligt regeringens utrikesdeklaration 2008:

”Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland i Europeiska unionen eller ett annat nordiskt land. I detta ligger också en förväntan att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.”

Sverige är genom EU-medlemskapet i union med Estland, Lettland och Litauen. Där finns, precis som i Georgien, rysktalande minoriteter. Så sent som förra året inträffade statykrisen i Estland.

Rysslands president Medvedev förklarade i helgen att aktionen i Georgien med att han var tvingad att ”skydda livet och värdigheten för ryska medborgare var än de finns”. Ett framtida ryskt ingripande mot våra baltiska grannar skulle kunna motiveras på samma sätt.

Men Sverige har alltså lovat att då inte stå passivt. Vilken mental politisk beredskap och militära förberedelser samt förband finns då vid en kris eller angrepp på andra sidan Östersjön? Kriget i Georgien tog mindre än en vecka. Det kan ställas mot dagens bantade svenska ”insatsförsvar” som det tar mellan ett och tre år att få på fötter.

Även Georgien hade en ”förväntan” om stöd från omvärlden vid ett angrepp. Det visade sig vara önsketänkande. Är vår egen säkerhetspolitik, som åter ska läggas fast i höstens försvars­beslut, mera välgrundad?

Miljöproblem tycker inte jag skall kallas hot. Det vore lika fel som att prata om att ett cancer-hot eller hjärtinfarkt-hot existerar mot vårt land. Dessa är problem inte hot, nog så allvarliga absolut, men ordet hot torde indikera något aktivt dvs. någon eller något som med vilja agerar. Här torde man då inte räkna t.ex slump, sjukdomar eller oönskad sido-effekt eftersom det då inte finns varken varelse eller tänkade maskin som illasinnat aktivt skapar problemet ifråga. Man säger exempelvis inte att det föreligger ett olycks-hot om du kör mot rött, det föreligger en olycks-risk.

Sen tror jag 23:e komp menade att det i vilket fall inte har med försvarspolitik att göra vilket jag håller med om. Försvarsmakten skall vara skydd mot hot, dvs risker och fara aktivt och med vilje orsakad av människor. Att blanda in miljöproblem i försvarets uppgifter torde vara en fullt medveten taktik av pacifister att kollra bort korten och därmed underminera folkligt stöd för en svensk förmåga till militär konfliktlösning.