Varför är de flesta stridshelikoptrar tvåsitsiga, medan de flesta stridsflygplan (jakt och attack) är ensitsiga? Jag har funderat på hur besättningens arbetsbelastning skulle kunna skilja sig för de båda typerna av flygfarkoster, men inte kunnat komma fram till hur detta skulle vara en avgörande skillnad.

Faktum är att man helst vill ha tvåsitsiga attackflygplan, eftersom det delar arbetbördan, som annars kan bli för stor för en ensam flygförare.
Anledningen till att man inte bygger tvåsitsiga attackkärror är nog främst en ekonomisk fråga. Platsen som en extra besättningsman upptar kan ju användas för mer bränsle, mer avionik eller tas bort helt för att minska vikt, kostnader mm.
Att man har tvåsitsiga ahkp är nog för att det krävs mer av piloten att hovra några centimetrar från träd och sådant. Samtidigt som man har i stort sett allt annat som flygföraren av ett attackflyg har att bekymra sig över. Sen är nog besättningsstationerna "billigare" i en helikopter, både relativt och totalt sett.

I många fall använder man eller planerar att använda de tvåsitsiga varianter av jakt/attackflygplan man har i just attackrollen, istället för/som skarpt komplement till den skolroll de var avsedda för ursprungligen. Har hört talas om att man tänker sig att använda JAS 39B och D som t.ex SEAD.

mvh
Erik G

Det finns ju även en del som vill ha tvåsitsiga jaktflygplan. Exempel på detta är USA:s flotta och israels flygvapen. Om jag inte minns fel, så är de F-16 som israelerna köpte nyligen tvåsitsiga, och man kan nog utgå ifrån att jakt är en viktig uppgift för dessa.

Jag är nog för egen del också inne på att ekonomi är en viktig faktor bakom beslutet att ha ensitsiga stridsflygplan i de flesta flygvapen. Förutom själva planets ökade kostnad, så får man även högre löner och administrationskostnader med fler besättningsmän. Man ska dessutom kunna hitta lämpliga personer för de extra befattningarna (vapenoperatör, radarobservatör, o.s.v.), vilket kanske inte alltid är så lätt.

Precis, ekonomin är nog den huvudsakliga anledningen. Att vara två i ett jaktflygplan har ju samma fördelar som att vara två i ett attackflygplan.
Både F-4 och F-14 var/är ju tvåsitsiga just för att dela upp arbetsbördan. På den tiden det begav sig var det ju betydligt mer krävande att vara radaroperatör och att hantera de "högteknologiska" robotsystemen. Man-maskinintegrationen var inte så bra på den tiden. Att sedan fyra ögon är bättre än två var en fördel som kom med på köpet. Men den fördelen var nog säkert den som flygförarna uppskattade mest

Att jag pratade om attack var att jag uppfattade ditt inlägg som om frågeställningen var mest inriktad på attackflyg.
Dock tror jag att, om man måste välja, så är det air-mud som har mest nytta av tvåsamhet.

/E

Se till exempel F-15 i jakt och attack variant. Strike Eagle som är attack kärran har ju 2 man ombord. Grejen med helikoptrar är väl som tidigare nämnts att man ofta flyger nära marken och att ju helikoptern är relativt svårflugen (Rätta mig om jag har fel!) autopilot för helikoptrar är så vitt jag vet en relativt ny grej.

Helikoptrar har redan tagits upp, men jag kan spä på lite. Attackhelikopterns historia är relativt kort och det är endast på senare tid som dess beväpning har gått från optiskt styrda vapen till fire and forget. Fram till dess har det KRÄVTS att skytten tittat kontinuerligt i siktet och guidat sin missil fram till målet. Att samtidigt framföra eller hovra ( även autohovring är en relativt ny företeelse) en helikopter är om inte omöjligt så extremt ofördelaktigt ur taktisk och funktionell synvinkel. Endast en tillverkare har trott på att det gått att få en ensitsig attackhkp i produktion: Kamov med sin Ka 50 ( i ursprungsform, numer finns den i diverse tvåsitsalternativ), resultatet blev inget vidare.

Vad man eftersträvar vid design av förar/besättningskabin:

1) Ett så högt SA( Situational Awareness)-värde som möjligt
2) En så låg kognitiv belastning som möjligt.

Det intressanta är att dessa två till vis del motsäger varandra. Ett högt SA värde kräver att föraren/operatören tillgodoges en stor mängd information och att detta flöde är konstant och korrekt. Detta ställs då emot människans begränsade möjlighet att ta emot och behandla information. För att vara effektiv på sin arbetsplats måste därför operatören få rätt mängd information rätt presenterad. Som ensam besättningsmedlem är gränsen nådd relativt snabbt då stridsflygets miljö är dynamisk och informationsflödesmässigt extrem.

Med krympande budgetar skall nu de flesta stridsflygplan kunna lösa flera uppgifter, om än olika bra. På senare tid har det märkts att en trend är under uppsegling.

F15E ”startade” denna trend, genom att visa att en extra människa ombord mer än dubblar effektiviteten. Föraren kan helt gå in för sin uppgift att framföra maskinen på ett effektivt och säkert sätt medan operatören sköter maskinens offensiva och defensiva system. Självklart jobbar båda över sin kollegas gränser då och då, men ofta sköter de sitt.

Nu opererar USMC sina tvåsitsiga F18D i ”deep strike” rollen.

US Navy hade det kanske effektivaste flygsystemet under det andra Irakkriget i sin F/A 18F. Med hjälmdisplay kunde här föraren bidra med mållåsning, där sedan WSOn endera skickade informationen vidare till andra flygplan eller bekämpade målet. I rollen som Forward Air Controller är den extra besättningsmedlemmen snudd på oumbärlig, då det nu krävs att de skall klara av flera system.

Mellanöstern länderna följer efter och beställer topputrustade tvåsits F16/F15 med conformal fuel tanks och utbyggd avionik för att kunna genomföra/leda avancerade attackföretag.

Under Irakriget märktes en ny stridsform, en förbands och vapengrensöverskridande taktik. Ah 1W ledde in och belyste mål åt F18/B52/Harrier/F 16 och vice versa. F15E målade irakiska stridsvagnar med sina targeting pods åt AH64 som i skydd kunde slå ut vagnarna. Sådana operationer skulle inte vara möjliga med ensitsmaskiner, i alla fall inte till samma grad

Även vår kära Grip skall i D version testas som en sorts ”package leader” där baksits skall kunna samordna och leda ett antal andra Gripar/UCAV.Tills in hjälp kommer operatören ha dedikerade displayer och annat lull lull.

Förutom avancerad attack är SEAD-rollen given för tvåsitsmaskiner, där den nu kommande ”Growler” varianten av Super Hornet är ett lysande exempel.

I jaktrollen behövs inte längre tvåsits. Länksystem och AEW/AWACS samt mer autonoma vapensystem har gjort vapenoperatören onödig.

Det har väll inte bara med ekonomin att göra. Ny teknologi gör att två piloter helt enkelt inte behövs i flygplanet.

Helikoptrar är däremot annorlunda. En pilot skulle inte klara av att både flyga och skötta vapensystemet (trotts högtenologin) så att helikoptern kunde operera till fullo. Piloten kan självklart också avfyra vapen men för det mesta bara i nödsituationer. Skytten skötter annars all vapenhantering och eftersom han slipper flygga kan han ägna sig åt uppgiften på mycket flexibel sätt.

Edit: Ser att Danno hann förre och förklarade det på bättre sätt

Jag har funderat en del kring det praktiska med att både ha en flygförare och en vapenoperatör eller motsvarande i de flygvapen som har dem:

1. Finns det några skillnader i kravprofilen för de två befattningarna?

2. Finns det några skillnader i karriärmöjligheterna för de två befattningarna?

3. En flygförare kan växla till en annan flygplanstyp om den han flyger för närvarande fasas ut, men vad händer med vapenoperatörer och liknande om det byts till en ensitsig flygplanstyp? Får de sparken eller växlar man in dem på andra befattningar? Om man gör det senare, vilka befattningar är då aktuella för dem?

Jag har dessutom lite svårt att se varför det nödvändigtvis vara högre mental belastning på en helikopterbesättning som sniffar fram lågt, än på en attackplansbesättning som sniffar fram lågt i avsevärt högre hastighet. Nu har iofs inte USA:s attackplan sniffat fram så lågt i de senaste krigen, men det beror nog snarast på avsaknaden av kvalificerat fientligt luftvärn och därav ökad prioritering att undvika eld från eldhandvapen, luftvärnskulsprutor och liknande.

Har du mer information om hur långt framskridna dessa två projekt är? Jag har följt dem med intresse ända sedan jag stötte på dem för några år sedan, och är nyfiken på hur de kommer att sluta.

Operatörerna är också flygutbildade. Måste dom nu byta jobb så kanske dom skolas in som piloter på dom nya planen, en annan karriärmöjlighet är ju att utbilda nya piloter på dom system man är specialiserad på (vapen, radar mm).