Jag var och mönstrade förra veckan och fick som förstahandstjänst plutonsjukvårdare på P18. När jag sedan hör mig för om denna tjänst med P18 säger de att jag antagligen blir kompanisjukvårdare istället.

Så vitt jag har förstått så ska denna nya befattning ersätta plutonsjukvårdare. Eftersom det inte finns någon "officiell" befattningsbeskrivning på kompanisjukvårdare undrar jag vad som är som skiljer sig från plutonsjukvårdare. Jag har uppfattat det som att man växlar mellan att jobba vid staben och vid fronten. Nån som vet?

Plutonsjukvårdare är helt enkelt en sjukvårdare som ansvarar för en plutons sjukvård (tänk dig typ "Doc" i Vietnamfilmer). Fast nu är det sagt att de ska försvinna. Istället ska sjukvårdarna placeras på kompanisjukvårdsnånting. Alltså sjukvårdarna ska inte längre följa med plutonen utan istället tjänstgöra vid en sjukvårdsplats.

Det stämmer att plutonsjukvårdaren utgår ur organisationen tack vare vår kära fd generalläkare...

Som kompanisjukvårdare har du ngt mindre befogenheter... Vilken befattning du hamnar på ändras troligen inte ändå då förbanden inser att plutonsjukvårdaren egentligen behövs.

Kan tillägga att ett av skälen till att man tar bort sjukvårdaren på ex en knutpunktstropp är att det ska räcka med den sjvutbildning enskild soldat får, alltså max 40h...

Förresten, gratulerar till en toppentjänst...

Jag har svårt att hålla mig borta från trådar med sjukvårdsanknytning.

Själv var jag uttagen som sjukvårdgruppbefäl (10mån) men tjänstgjorde som plutonsjukvårdare (egentligen "sjukvårdare på pluton"). Jag kunde lika gärna ha tjänstgjort som kompanisjukvårdare. Som 10-månaders sjukvårdare kunde man tjänstgöra antingen som kompanisjukvårdare eller sjukvårdare på pluton (samma utbildning*)

På mitt kompani fick kompanisjukvårdaren vara befäl över en 1314-bil och tre sjukvårdssoldater (7,5 månad). Den sjukvårdsgruppen befann sig hos Stab/Tross-plutonen och bedrev mycket posttjänster när de inte genomförde sjuktransport.

Jag som sjukvårdare på pluton fick istället "jobba vid fronten", dvs vara högsta sjukvårdskunniga i brobyggar-plutonen.

När jag började min sjv-utbildning sade befälen att plutonsjukvårdaren skulle utgå ur org. Istället kallade de plutonsjukvårdaren för sjukvårdare på pluton.


*) Kompsjv fick, till skillnad från plutsjv, utbildning i samarbete besättningen emellan plus att de genomförde en veckas övning med skarp sjuksköterska som chef i "ambulansen".



Sen vill jag gärna att någon förklarar för mig varför man har/planerar ta bort sjukvårdaren i plutonen.


edit: Grattis till en helhygglig utbildning. Du kan vara mycket nöjd och kommer garanterat lära dig mycket nyttiga saker.

Hur är det med de folkrättsliga kunskaperna bland ingenjörstrupperna egentligen?
Räknar med att det bara var eldpost motsv..... B)





Har att göra med Socialstyrelsen och att det ska vara leg. sjvpersonal som gör de medicinska bedömningarna och hanterar läkemedel. Jmf med de civila ambulanserna där det också kommer bli krav på minst en sjuksköterska per bil (2005 ?). Är man inte leg. sjv personal så får man finna sig i att vara "handräckningsresurs" åt den leg. personalen. Generalläkaren ville ligga på förhand och har därför varit väldigt aktiv i denna frågan. Sedan att verkligheten ser annorlunda ut är en annan sak.

Jag tror även att "golden hour"-principen har haft lite med detta att göra också. Väldigt lite dock.... Bättre att patienten snabbt kommer till vård än att ha sjvpersonal ute på plutonerna. Inget jag hört officiellt men tror att det är en anledning.



Har du M-nr på den lösa sjuksköterskan och är dessa försedda med lösvårdssanordning?

Med tanke på vilket smeknamn fd Generalläkaren går under på många förband så är det kanske inte så konstigt att förbanden inte är nöjda med hennes beslut. Jag kan tycka att hon har gjort några bra saker men tyvär så överväger de dåliga. Man måste dock säga att hon är rak på sak då hon ringer upp befäl på kompaninivå och skäller ut dem samt förklarar deras inkompetens. Det finns ingen enskild person som har förstört så mycket när det handlar om legtimerad personal i FM. Så nu får vi hoppas på MIRAKEL. Någon som förstod ordvitsen?

har egentligen mycket liten inblick i detta just nu men en av erfarenhetena som drogs bla i somalia under black-hawk-down var att det borde ha varit bra att flytta mer kvalificerad sjukvård närmare grupperna och plutonerna.
I dagens urbaniserade konflikter, inte minst i peace-keeping operationer så har det visat sig att det inte alltid går att få ut dom skadade soldaterna.

Efter BA01 och BA02 så är jag benägen att hålla med, ibland kunde grupper vara ute och lösa uppgifter långt från camperna och med flera timmar från sjv och väder som kunde göra helivack omöjligt, att grpsjvman då kan och FÅR ge avancerad första-hjälpen till den nivån att han iallaf kan sätta PVK och att han har tillgång till ringer-acetat tycker jag skulle vara ett krav. Nu vet jag att i ett flertal fall så fungeade det så iallaf i löndom men det är ju inte den bästa lösningen.


/asker

@Blackadder: Jag vet inte varför du gjorde ett citat av mitt inlägg men här är mina åsikter på ämnet:

För det första det enda som räddar liv på längre sikt är kirurgi.
Det som räddar liv på kort sikt är till ca 60% basal första hjälpen dvs stoppa en blödning i armar och ben. Då många länder har en möjlighet att i utbilda sina soldater att utföra saker som bara legtimerad personal får göra kan man få ner kunskaper att tex åtgärda en ventilpneumothorax på enskild/grupp nivå. I vårt land så kan de flesta förbanden inte göra detta utan måste använda legtimerad personal vid utlandstjänstgöring. Jag kan inte se några större nackdelar i detta till den stora helheten om det är personer som har gjort GU och förstår skillnaden mellan civil och militär sjukvård. Tyvär så fungerar inte detta alltid pga av olika anledningar.

På grupp och pluton nivå behöver det inte vara legtimerad sjv personal utan det räcker gott med drillad icke legtimerad sjv personal. Koncentrerar man utbildningen på hur man stoppar blödningar och utföra chockförebyggande åtgärder kommer man långt. Att kunna sätta nål och dropp kommer långt ner på min lista över nödvändiga åtgärder. Det som behövs är någon som kan åtgärda en ventilpneumothorax under fältförhållanden på grupp och pluton nivå. Man kan inte göra så mycket på grupp och plutonsnivå. Skulle tex en soldat behöva bli intuberad så är den personen så svårt skadad att han förmodligen dör oavsett vad man gör. Ringer acetat räddar inte liv. Tyvär har några förband lite övertro på dropp pga av en isolerad händelse. Det som HLR och dropp gör är att det känns som om man gör något och underlättar en debrifing efteråt.

[quote=Bamse,Mar 11 2004, 23:21 ] [/QUOTE]
Hur är det med de folkrättsliga kunskaperna bland ingenjörstrupperna egentligen?
Räknar med att det bara var eldpost motsv..... B)


[/quote]
Tyvärr var det både eldpost och infartspost till förläggningen (inte enbart sjv-förläggning). Med andra ord följde man inte regelboken till punkt och pricka.



[quote]
Har du M-nr på den lösa sjuksköterskan och är dessa försedda med lösvårdssanordning?  [/quote]

Tyvärr, saknar M-nummer både på den skarpa och på den lösa ;)
För de som inte förstår menade jag att en person som jobbade som sjuksköterska fick följa med under övningen och arbeta som om det vore ett skarpt läge.

Tack så mycket för alla svar, det här var lärorikt.
Forsätt gärna diskutera...

får skylla på fummelfingrar,

tack för bra insikter, håller med i huvudsak, nu ska man naturligtvis inte bortse från dom vinster som ev kan fås för ev debriefing
och huruvida Ringer acetat kan medverka till att vara en av dom chockförebyggande åtgärder som du talar om vet jag som sagt inte.

min egen erfarenhet är att vi långt ifrån alltid har haft tillgång till kvalificerad, legitimerad sjv annat än på mycket långt håll.

I en sådan situation så hade jag mått bättre om jag visste att det i gruppen fanns en person med motsvarade plutonsjukvårdare, USK? ännu hellre en ambulansyrra eller en traumaläkare, fast i dom sista fallen är det nog ett enormt dåligt utnyttjande av kompetens, i varje grupp, gör här gärna distintinktionen mellan en bataljon med lågt nr och en med högt.

Alla har vi basal sjv-utb och som det står i Murphys law on combat, A sucking chest wound is Nature's way of telling you to slow down.

Såklart skulle det bästa vara att om jag fick en soldat skadad skulle han inom en kvart ligga på operationsbordet i händerna på en läkare men är verkligheten sådan? har vi dom sjvtp resurser som behövs för att säkerställa detta och finns det något som vi kan göra för att den dagen det otänkbara händer?

/asker

Angående plutonsjv bortgång.

Besökte i helgen regementets dag på Ing2, mitt gamla förband. Döm om min förvåning när tjänsten som plutonsjukvårdare tagits bort och ersatts med en sjukvårdsgrupp (kompsjv + ca 3 soldater) i en 1314-bil. Plutonen fick härmed marscha i 55 km/h (70 på motorväg) pga terrängbilen. När jag var plutsjv körde jag minibuss, som numera hade tillfallit mekanikerna.

Men jag fattar fortfarande inte riktigt meningen med att ta bort en sjukvårdskunnig person på plutonen. Mitt gamla kompani hade två sjukvårdsgrupper på tre plutonen, vilket innebär att en pluton alltid är utan direkt sjvkunnande.