Jump to content

Sverige blir anfallet...


Unicorn

Recommended Posts

Att man inte ser någon hotbild just idag betyder inte att den aldrig mer kommer att finnas. Jag har med Haeggs assistans förfärdigat ett möjligt scenario som för kul skull ligger endast fem år fram i tiden. En del saker har redan hänt, andra kommer förmodligen att hända, ytterligare några kanske kommer att hända - eller inte alls...

 

Bakgrund

Det svenska Försvarsbeslutet 2004 medförde den största neddragningen av försvarsbudgeten i modern tid. Beslutet fattades inte efter säkerhetspolitiska överväganden i Försvarsberedningen utan var en del i en större uppgörelse mellan regerings- och stödpartierna. Oppositionen hoppade av försvarsberedningsarbetet när det kom till deras kännedom. Uppgörelsen kom att påverka relationerna mellan regeringen och oppositionen negativt i flera år framåt. Oppositionen kunde dock inte enas kring ett trovärdigt regeringsalternativ de kommande åren beroende på inre strider. En viktig fråga som slog en kil mellan Folkpartiet och Centern var den återuppflammande kärnkraftsdebatten.

 

Neddragningen i enlighet med FB-04 innebar att Sveriges försvar i stora drag begränsades till:

 

5 mekaniserade bataljoner (4 CV90+1 Pansarterrängbil)

2 säkerhetsbataljoner

3 haubitsbataljoner (1 77B + 2 77BD)

2 underhållsbataljoner

1 luftvärnsbataljon 97/0

1 ingenjörsbataljon

1 telekrigsbataljon

2 ammunitionsröjningskompanier

1 televapenkompani

5 bevakningsförband (KBV)

2 NBC-kompani

 

1 helikopterbataljon

1 ytstrids-/minkrigsflottilj (ledning + fartyg)

1 ubåtsflottilj (endast fartyg)

 

3 flygdivisioner (JAS 39 Gripen)

3 centrala transportflygdivisioner

2 regionala transportflygdivisioner

 

Avvecklingen av stridsvagnssystemet innebar att armén i realiteten förlorade förmågan till markstrid mot en kvalificerad fiende. Fallskärmsjägarbataljonen avvecklades men delar av personalen överfördes till specialförbanden som därmed utökat sin numerär. Den luftburna bataljonen finns kvar men är inte luftburen då budgeten inte räcker till helikopterinköp. Bataljonen befinner sig därför i en situation av förvirring rörande dess uppgifter. Delar av dess gamla kompetens har tappats och den luftlandsättningskompetens som delvis byggts upp kommer inte att kunna användas så länge inga helikoptrar finns. Amfibiebrigaden avvecklades men en amfibiebataljon kvarstår. Den befinner sig dock i en liknande situation som luftburna bataljonen. Bataljonens uppgifter och framtid är mycket oklar.

 

Militärdistrikten, Driftvärnet och Hemvärnet avvecklades årsskiftet 2005/2006. Mer än hälften av de utbildningsförband som fanns 2004 är nedlagda.

 

Ingen snabbt tillämpbar svensk mobiliseringsplan existerar.

 

Varje år gör 5500 lumpen i armén, 1700 i Marinen, 1300 i Flygvapnet och 200 i Försvarets olika centra.

 

Officerskåren består av ca 8000 officerare.

 

Händelseförlopp

FN-organet International Maritime Organization (IMO) utsåg 2004 Östersjön till ”skyddat hav”. Samtliga länder runt Östersjön utom Ryssland ratificerade 2006 ett nytt fördrag som förbjuder trafik med enkelskroviga lastfartyg i Östersjön.

 

Januari 2007

Med stöd av IMO-fördraget bordade den svenska Kustbevakningen i januari 2007 fartygen Gomberg och Anna Karenina för att tvinga dem att vända tillbaka till ursprungshamnen Basra i Irak. Anledningen var att de i strid med IMO-fördraget fraktade stora mängder olja i enkelskroviga fartyg. Besättningen motsatte sig åtgärden, och befälet över fartygen övertogs i enlighet med fördraget av den svenska Kustbevakningen. Fartygen fördes under svenskt befäl upp genom Kattegatt innan befälet återlämnades till ursprungsbesättningen.

 

Den olja fartygen fraktade var avsedd för kraftverket i den isolerade ryska enklaven Kaliningrad. Åtgärden sammanföll oturligt nog med den kallaste vintermånaden på åratal. Med temperaturer så låga som -34ْ C, och nära nog tomma depåer i Kaliningrad blev förseningen av oljeleveransen katastrofal. Kaliningrad drabbades av några mycket svåra vinterveckor med begränsad eltillgång.

 

Enligt ryska beräkningar dog 330 personer i Kaliningrad av köld under de tre vinterveckorna. Främst drabbades äldre. Något som väckt folkstorm i rysk media är att tjugotvå de avlidna tillhörde samma hem för krigsveteraner från andra världskriget.

 

Ryssland kallade på grund av händelsen hem sin Stockholmsambassadör för konsultationer, och meddelade såväl via diplomatiska kanaler som i ett direktsänt TV-tal av den ryske presidenten att Ryssland aldrig kommer att acceptera försök av någon att lägga sig i hennes inre angelägenheter. Fartygen återvände två veckor senare åtföljda av kraftig rysk militär eskort – och ignorerade helt Kustbevakningens önskemål och försök att återigen hindra transporten. Ett intensivt diplomatiskt notutbyte mellan Sverige och Ryssland följde.

 

 

Maj 2007

Ryssland förklarar ensidigt att man tänker höja fiskekvoterna i Östersjön med fyrtio procent. Trots svenska och finska protester påbörjar man ett hårdhänt djuptrålsfiske utanför Gotland. Vissa av fiskefartygen befinner sig tidvis inne på svenskt territorialvatten. När svensk kustbevakning försöker borda ett ryskt fiskefartyg skjuts en Kustbevakningstjänsteman till döds av en beväpnad rysk fiskare.

 

Detta får till följd att Kustbevakningen intar en hårdare attityd och taktik vid bordningar – bordningarna genomförs av svenska militära specialförband. Detta retar i sin tur den ryska opinionen. Från och med juni 2007 eskorteras den ryska fiskeflottan som ett svar på svenskarnas upptrappning alltid av örlogsfartyg. Ibland befinner sig även dessa inne på svenskt territorialvatten. Korvetten Helsingborg får som en följd av en konfrontativ ”kraftmätning” till sjöss gå i nödhamn i Slite på Gotland. Anledningen är en kraftig kollision med ett ryskt eskortfartyg. En rysk sjöman dödas i kollisionen då han hamnar under en maskin som tippat över honom. Sjömannen begravs i direktsändning under militära hedersbetygelser i sin hemstad Ekaterinburg. I begravningen deltar såväl den ryske marinchefen som vice utrikesministern.

 

September 2007

De redan frostiga svensk-ryska relationerna sätts på ytterligare prov i september 2007.

 

Ett välplanerat terrordåd inträffar under rusningstid i Moskvas tunnelbana. Åtta ryggsäckar placeras ut på väl valda ställen – var och en försedd med en modifierad artillerigranat med fjärrutlösning. Två av granaterna innehåller nervgasen Soman. Dådet dödar omedelbart 120 personer. Inom femton minuter har ytterligare 740 personer avlidit av nervgasens verkningar. Flera hundra människor överlever, men blir blinda för livet. Bilder av människor som tagit sig upp ur tunnelbanan för att dö under fruktansvärda plågor framför TV-kamerorna på Moskvas gator sänds under flera dagar ut i ryska TV-kanaler och ut i världen.

 

Efter ett intensivt spaningsarbete grips snart elva tjetjenska separatister. Sex av terroristerna visar sig vara svenska medborgare. De har ett par år tillbaka i tiden fått asyl i Sverige då de som politiskt aktiva tjetjener riskerat förföljelse i Ryssland. Med Kaliningrad och den dödade sjömannen i färskt minne väcker detta en våg av Sverigehat i Ryssland. Som ytterligare en försvårande faktor visar sig pengarna som finansierat aktionen dessutom till stor del komma från en statlig svensk hjälporganisation, som trott sig finansiera ett centrum för våldtagna kvinnor utanför Groznyj.

 

Februari 2008

Sjukhusen i S:t Petersburg börjar ta emot mängder av patienter med olika grader av hög feber, huvudvärk och ryggsmärtor. Man identifierar sjukdomen som smittkoppor, och smittkällan visar sig vara S:t Petersburgs vattenverk. Någon har två veckor tidigare spritt smitta i stadens färskvattentillförsel. Tack vare viss klorering av vattnet och det faktum att endast ett av stadens vattenverk tycks ha utsatts blir skadan relativt begränsad. Staden försätts dock i karantän, och över fyratusen människor dör i sviterna av epidemin. Ytterligare ett hundratal skjuts ihjäl av inrikestrupper sedan de försökt fly över karantän-avspärrningarna.

 

Som ansvarig för dådet pekas en Sergej Papazjvilij ut av ryska myndigheter. Han är av georgiskt ursprung, men är född i Tjetjenien och misstänks vara ideolog och ledare för den terrorgrupp som legat bakom senast tidens terrordåd i Ryssland. Papazjvilij lever i exil i Sundbyberg i Sverige och är sedan fyra år tillbaka innehavare av svenskt medborgarskap.

 

Papazjvilij förhörs av svensk säkerhetspolis, men släpps i brist på bevis.

 

Ryssland kräver att Papazjvilij utlämnas, men Sverige vägrar. Bevisen anses för vaga, han har redan förhörts i saken av svensk säkerhetspolis, Ryssland inte tillhör EU och Papazjvilij riskerar dessutom dödsstraff. Det finns helt enkelt ingen som helst juridisk möjlighet för Sverige att utlämna honom.

 

Ryssland hotar med repressalier, förklarar att man anser Papazjvilij vara ”fredlös” och att man kommer att ”ta itu med honom på annat sätt”. Papazjvilij utsätts för två misslyckade attentat i rask följd.

 

Eftersom han enligt svensk rätt anses som oskyldig får han efter en mediestorm till försvar för hans rättigheter svenskt polisbeskydd. Vid ett tredje attentatsförsök skjuter SÄPO:s personskyddspersonal ihjäl en attentatsman som visar sig vara aktiv officer i de ryska inrikestrupperna. Sverige kallar hem sin ambassadör i Moskva för konsultation och lämnar en skarp protestnot till Rysslands Stockholmsambassad.

 

Ryssland kallar omedelbart hem sin ambassadör och förklarar i FN:s säkerhetsråd att man inte längre accepterar att Sverige blivit en fristad för Rysslands fiender.

 

Mars 2008

Rykten om ett omedelbart förestående terrordåd med kärnvapen orsakar panik i Moskva. Flyende folkmassor, igenkorkade trafikleder och plundring lamslår staden under flera dygn. Orsaken till paniken är ett anonymt inlägg som samtidigt lagts ut på Rysslands tio mest populära hemsidor för Internetdebatt. Den okände avsändaren har skrivit ett välformulerat och till synes initierat uttalande som hävdar att tre ”portföljbomber” med kärnvapen kommer att sprängas i namngivna områden i Moskva. Detta som en hämnd för Rysslands förtryck av Tjetjeniens folk. Meddelandet sprider sig som en löpeld, och när en lokal nyhetsuppläsare tar upp hotet i en nyhetssändning, märkbart skärrad, med darr på rösten och svettpärlor i pannan är katastrofen ett faktum.

 

Som genom ett under skadas ingen allvarligt under ”den Stora Paniken”, som händelsen snabbt döps till av media – men de ekonomiska konsekvenserna blir förödande. Hotet visar sig vara grundlöst och den lokale nyhetsuppläsaren avskedas - men fyra dagar av plundring, stillastående industri och kaos i infrastrukturen sätter sina spår. Kostaderna blir enorma, och det tar månader innan produktionen är igång. Händelsen medför en djup kris för rysk industri med uteblivna ordrar, vikande marknader och stora personalavvecklingar som följd.

 

Tyvärr lyckas meddelandets avsändare aldrig spåras, men rykten och obekräftade uppgifter i rysk sensationsmedia vill göra gällande att ”meddelandet troligen har sitt ursprung i IT-landet Sverige”.

 

 

Juni 2008

Angreppet drabbar Sverige som en blixt från en klar himmel klockan två på morgonen midsommardagen 2008. Ett midsommarledigt Sverige går och lägger sig för att vakna under nya herrar i en ny framtid.

 

Svensk underrättelsetjänst har rutinmässigt följt förberedelserna för de sedan åratal aviserade landsättningsövningen ”TUNGUSKA 2” i S:t Petersburg-området. Med facit i hand visade sig dock truppförflyttningarna och uppbyggnaden den här gången - istället för en övning i ”snabb fredsframtvingande insats” - vara förberedelser för en snabb invasion av Sverige.

 

Sveriges flygvapen slås ut i ett enda slag genom att ryskt transportflyg med kraftigt jaktskydd helt resolut landar mitt på Sveriges enda kvarvarande flygbas Såtenäs och intar flottiljen. En rote Fpl 39 ur Sveriges nya ”Terrorberedskap” som lyft från Såtenäs möter fyra divisioner Su-37 och skjuts omedelbart ned över Östergötland. Sveriges tre divisioner Fpl 39 tas i oskadat skick fortfarande stående i sina hangarer av den ryska landsättningsbataljonen.

 

Sveriges lilla flotta tas i oskadat skick av specialförband där den ligger i hamn i Berga, Muskö och Karlskrona.

 

Utanför Stockholm, Göteborg och Malmö luftlandsätts sammanlagt 3 000 man i en massiv samordnad luftlandsättningsoperation.

 

Sammanlagt åtta stora lastfartyg som anlöper svensk hamn visar sig i stället för överenskommet timmer eller olja bära varsin lätt pansarbataljon. Luleå, Umeå, Härnösand, Sundsvall, Gävle, Oxelösund/Nyköping, Kalmar, Ystad och Slite/Gotland blir brohuvuden för en massiv rysk invasionsstyrka som i en välplanerad logistisk operation väller in över hela Sveriges yta. 55 000 ryska soldater ingår i en andra våg och anländer tillsammans med tung utrustning inom ett par dygn.

 

Motståndet blir spritt och sporadiskt. Då Hemvärnet lades ned årsskiftet 2005/2006 består arméns slagkraftigaste förband på papperet av fem mekaniserade bataljoner och tre haubitsbataljoner. Detta förutsätter dock en beredskapshöjning - och ingen snabbt genomförbar mobiliseringsplan för krigsförbanden finns upprättad. En av anledningarna är att man i det irriterade läge som varit mellan länderna inte onödigtvis velat provocera Ryssland. Några tusen värnpliktiga finns i fredsorganisationen inkallade för grundutbildning, men denna natt är de alla utom ett par larmplutoner hemförlovade för att fira midsommar.

 

Sveriges väpnade förmåga inskränker sig således när invasionen inleds till försvarets helgtjänstgörande bevakningspersonal och landets poliskår. På just midsommarafton tjänstgör förvisso över tvåtusen poliser i yttre tjänst, men de är spridda över hela landets yta och har inga vapen som biter på en rysk pansarbataljon.

 

Huvuddelen av försvarets fredsorganisation är dessutom samgrupperad av besparingsskäl, och ryskt flyg slår hårt och kraftfullt i förebyggande syfte mot det fåtal kaserner och fordonsuppställningsplatser som bedöms kunna äventyra landsättningen. Välplanerade luftlandsättningar går in och rensar upp efter flygangreppen. De soldater och befäl som försökt ta sig till sitt förband utan att fastna i någon rysk checkpoint kommer utan undantag att mötas av ruiner – eller andra uniformer än de är vana vid i kasernvakten.

 

Hårdnackat motstånd bjuds av en svensk FN-bataljon avsedd Elfenbenskusten. Bataljonen avsågs av kostnadsskäl köras ombord på ett ryskt fartyg som anlöpte Frihamnen på midsommarnatten. För att spara en mycket dyr dygnshyra av fartyget har huvuddelen av bataljonen till soldaternas stora irritation kallats in från 00.00 och beordrats marschfärdiga från klockan 03.00 midsommardagen. Vad ingen hade tänkt sig var att det anlöpande fartyget vid ankomsten till Frihamnen redan innehöll en mekaniserad bataljon. En rysk sådan.

 

Bataljonen som går iland i Frihamnen besätter snabbt och utan strid sina förstahandsmål som alla ligger inom en radie av 1500 meter från landstigningsplatsen, Kaknästornet, TV4, SVT och SR. Därmed bryts förmågan till nationell nyhetsförmedling redan i operationens inledningsskede. I det efterföljande informationskaoset söker sig många svenskar till de stora nyhetssajterna på Internet för information. De möts dock av ett mycket långsamt nätverk. Dels beror det på den stora tillströmningen av användare men även pga. att en rysk grupp ur specialstyrkorna har förstört den svenska rootservern för Internet belägen på KTH ett stenkast från Frihamnen. Sabotaget slår inte direkt ut Internet men orsakar konstant ökande kapacitetsbortfall. Svenskarna blir därmed beroende av lokal radio och tv som primära nyhetskällor. Dessa gav pga. av bristande lägesuppfattning både felaktig och motstridig information. Inget budskap från den nationella ledningen nådde medborgarna.

 

Den ryske presidenten går i ett direktsänt TV- och radiotal ut klockan 09.00 svensk tid. Talet sänds ut över hela Ryssland och Sverige. Varje hel timme går talet i repris över de nyligen erövrade svenska sändarna. På grund av att många tekniker runt om i Sverige flytt sina arbetsplatser i panik och en del sändarmaster slagits ut av sporadiskt svenskt motstånd når dock inte sändningarna hela befolkningen.

 

Presidenten berättar i talet att han för att trygga rysk, och även internationell, säkerhet tvingats genomföra en begränsad säkerhetsoperation mot Sverige. NATO och USA är underrättade om att operationen inte innebär en aggression mot någon av dem, och så snart rysk trupp kan garantera att säkerheten återställts - och att inga fler terrorangrepp med ursprung i Sverige kommer att inträffa - har man för avsikt att dra tillbaka säkerhetsstyrkorna.

 

Han förklarar att de ryska styrkorna har order att vara återhållsamma och uppmanar Sveriges folk att inte ta till lönlöst och kontraproduktivt våld mot säkerhetsoperationen. Sveriges kungahus och regering befinner sig inte i någon fara. Deras säkerhet garanteras av ryska säkerhetsstyrkor och deras integritet och ställning kommer att respekteras, liksom man kommer att respektera det svenska folket.

 

Den svenska mekaniserade FN-bataljonen EB01 utrustad med Strf 90 har i väntan på sin avtransport till Afrika nära nog i sin helhet befunnit sig på Livgardet i Kungsängen. Deras vitmålade stridsfordon utgör tyvärr en bra kontrast mot sommargrönskan och är därmed lätta mål. Efter att ha genomfört räder från skogarna kring Bålsta i två veckors tid (och efterhand ha målat om stridsfordonen i fantasifulla kamouflagemönster med färg ”lånad” från bönder i trakten) slås de till slut ut av ryskt flyg.

 

Sverige har nu en enda mekaniserad bataljon som är intakt. I Irak, där den befinner sig för fredsbevarande uppgifter i FN-regi. Bataljonchefen har via satellittelefon försökt begära amerikansk transporthjälp hem till Sverige, men USA har ställt sig kallsinnigt till denna begäran.

 

Den svenske FN-ambassadören kräver att säkerhetsrådet agerar, men då Ryssland lägger in sitt veto kommer inga fördömande resolutioner från säkerhetsrådets sida. Alla ingripanden med FN-stöd är således helt uteslutna.

 

EU:s försvarssamarbete konstateras i ett blixtinkallat krismöte i Bryssel inte förpliktiga till ett ingripande till Sveriges försvar. I ett tillägg till stadgan från 2006 förbjöds EU att bruka gemensamt militärt våld under EU-flagg till annat än fredsframtvingande eller fredsbevarande insatser utanför unionens gränser.

 

Försvarssamarbetet inom unionen ansågs bäst tillgodoses genom NATO, där ändå de flesta Europeiska länder är medlemmar. Förslaget att inte bygga vidare på EU som försvarsallians kom paradoxalt nog ursprungligen till på svenskt initiativ, då det funnits kompakt motstånd mot all utveckling av EU till en försvarsallians. Mången lättnadens suck drogs i de länder som tack vare detta beslut slapp ge sig in i väpnad konflikt med Ryssland och därigenom sätta hela Europa, ja kanske hela världen, i brand.

 

Även om Rysslands agerande enhälligt fördömts av EU och USA i skarpa ordalag finns det en bred förståelse runt om i världen för Rysslands rätt att värna sina intressen i den säkerhetsoperation man genomfört. Enligt artikel 51 i FN-stadgan har Ryssland enligt många tolkare rätt till självförsvar för att säkerställa att fler terroristangrepp från svenskt territorium inte skall förekomma.

 

Allt eftersom ockupationen fortskrider manar allt fler röster i Sverige till försiktighet, att man skall ge ryssarna vad de vill ha, rida ut stormen och låta ryssarna lämna nästa sommar enligt pacificeringsplanen. Ett omfattande angiverisystem håller under tiden på att etableras i Sverige, och de ryska trupperna har en hög närvaro i samhället. Patruller om två till fyra man bedrivs tillsammans med svensk polis i ordningshållande och kontaktskapande syfte,

 

Horder av anländande ryska affärsmän, ny interimistisk speciallagstiftning och tvångsförvaltning av företag ger dock dubbla signaler. Tänker verkligen Ryssland dra sig ur Sverige? Och i så fall – när, och på vilket sätt?

Edited by Unicorn
Link to comment
Share on other sites

usch.. fick gåshud.

Det hemskaste är att det ligger så nära till hands att man ryser.

DEtta låter som en bra bok skulle kunan skrivas om detta, eller åtmindstånde skicka den till någon berörd mydighet..

Så bra, så ruskig.

Link to comment
Share on other sites

  • Forumsledning

Jag var tvungen att flytta inlägget till en egen tråd eftersom det inte egentligen handlar om FB04. En egen tråd är det minsta den förtjänar.

 

Jag har nu läst hela och det är grymt bra, vart alldeles kallsvettig av att läsa det.

Mkt välskrivet och om än vissa händelser känns lite orealistiska i dag så kanske de inte är det i morgon.

För skulle någon för bara ett år sedan målat upp ett scenario med ett flertal fjärrutlösta bomber skulle sprängas i Madrid, Spanien som svar på det skulle dra tillbaka sin trupp från Irak, USA ännu inte fått kontroll på situationen i Irak, att konflikten i Kosovo åter igen blossat upp, att Sverige fått en utrikesminister mördad mitt i ett varuhus. Så skulle man ju inte köpt ALLT det rakt av heller...

 

Jag tycker att Unicorn helt klart skall försöka att antingen publicera detta verk i någon av de tidsskrifter som gärna tar in liknande "berättelser" tex. FBU tidningen Befäl eller Hemvärnsnytt. Kanske inte stor merit för dig personligen, men jag tänker mer på att det skulle vara intressant för deras läsare och rätt målgrupp.

Det är sådana scenarion som sporrar folk att vilja och kliva upp ur den varma sängen en kall regning lördagsmorgon kl 06:00 för att för 60 kr om dagen stoppa fötterna i kängorna och bege sig för att öva försvar av konungariket Sverige.

 

En annan möjlighet är att utveckla det ytterliggare. Göra händelseförloppen längre, blanda in lite mer partipolitik och personifiera en del huvudkaraktärer.

SoldF.com skulle, om ingen annan mer lukrativ rörelse är beredd, kunna publicera det som en "sommarföljetong" motsv.

 

Starkt jobbat Unicorn! :camo:

/Henke

Link to comment
Share on other sites

Jo, nog ser man en del paralleller till stormakt blå:s sentida agerande i mellanöstern, däremot har jag svårt att se att en tolkning av FN-stadgans art.51 som du beskriver den kommer bli allenarådande inom sedvanerätten.

I övrigt ett ganska sannolikt scenario, enligt de stipulerade förutsättningarna (som i sin tur nog är mindre sannolika).

Link to comment
Share on other sites

Denn borde helt klart bli "nålad", så att ingen kan undgå denna otroligt bra historia

Det kan jag hålla med om. Av de olika "invasionsscenarier" som diskuterats i tråden på sista tiden är detta nog det mest välunderbyggda, och (mht USA:s breda tolkning av folkrätten i samband med Irakkriget) mest aktuella.

Link to comment
Share on other sites

Grymt bra skrivet. och det hela låter inte som en allt för overklig tanke. F*n måste erkänna att jag oxå fick gåshud av att läsa detta. somsagt, det går grymt fort när det inträffar ngt. och det är först efter en händelse man kan se pusselbitarna klart.

Link to comment
Share on other sites

Mycket bra och trovärdigt. Sakerna som drivit fram kriget känns, som tur är, lite osannolika men konstigare saker har hänt.

 

Det bästa är inte själva striderna utan det politiska spelet där Sverige står helt ensamma och FN blir tandlöst och EU och NATO inte kan eller är intresserade av att bistå. Det känns trovärdigt. Ta bara exemplet när USA invaderade Afghanistan. Detta är samma sak men nu är det vi som får smaka på träklubban.

 

Sen finns diverse fredsivrare som säger att Sverige inte behöver något försvar för Ryssland saknar kapacitet att invadera. Hmm har vi inget försvar behöver de bara några vanliga ro ro fartyg så räcker det.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Kan vi inte banka politikerna och börja RUSTA UPP!?  :rodna:  :dribble:

Ska vi banka politikerna för att Unicorn har skrivit en mycket bra histora?

 

Jag välkommnar dig verkligen till forumet sonneson, men du borde lungna ner din hätska upprustnings-attityd.... ;)

Link to comment
Share on other sites

Kan du inte skriva om den med lite svenska hjältar i pansar som vräker ryssen över kustlinjen tillsammans med norrmän, danskar och finnar?

 

Då har du ju material till en fethäftig svensk action (a´la amerikansk patriotism...).

Link to comment
Share on other sites

Huga... Ja, det växer klart nått i en när man läser detta... I denna sjuka värld som finns så varför skulle detta inte vara omöjligt? Varför skulle just vi i Sverige skonas från helvete? När det finns människor i länder, i andra delar av vår värld, som inte kan sova tryckt, på grund av fullkomligt onödigt krig, förtryck och oförsvarbart våld... Dessa individer har, säkert precis som vi, någon gång innan det som nu händer har hänt, trott att de kunnat leva i fred och ro...

 

Det är en sak jag saknar i berättelsen... Detta är faktiskt något som jag tidigare skrivit ner på datorn, men aldrig "publicerat". Nu något modifierad dock... Man kan väl se det som en fortsättning på Unicorns otroligt välgenomtänkta berättelse...

 

Om man nu ska vara pessimistisk och tro att Sverige inom en överskådlig framtid, verkligen kommer att hamna i ofred med exempelvis Ryssland, så tror jag ändå, att vi kommer att få hjälp av vårt militärt mycket starka broderfolk i Finland... De har ju redan innan attackerna i Sverige märkt av ryssarnas ökade militära aktiviter, både genom bla underättelsetjänst, satellit och radar, och ökat sin egen militära beredskap. Finland vill bland annat hävda sin egen suveränitet gentemot ryssarna, då Finlands gränser och trygghet till väst naggas. Den blå-vita upprustningen sköts i hemlighet, och utan att rådfråga andra nationer, Nato eller EU... Det enda som rådfrågas är sin egna samvets-skuld och känsla för samhörighet med sin fallna storebror i väst... I den finska folksjälen finns ju även ett djupt rotat förakt mot de röda i öst, som ju även detta späder på den finländska broderskapskänslan till Sverige, som ju i under 1900-talet hjälpt Finland...

 

Den så sakta uppbyggda svenska rebell-gerillan, med frihetskap i sikte, kallad Dacke*, som har sitt starka säte i nedlagda, för länge sedan glömda betongtunnlar och bergsrum, under den grönskande skogen djupt inne i Småland, får till en början, i hemlighet, militär-materiel från Finland, och senare även förstärkning i form av folk, soldater - finländare som vill kämpa för sin och Sveriges rätt.

 

När norges folk, genom internet och lokala nyhetskällor, får upp ögonen för sin storebroders kamp, som nu är en försvarslös lillebror, och den svensk-finska gerilla-kampen mot det stora öst-hotet, så ställer även dessa sig till deras hjälp, detta utan att rådfråga vare sig Nato eller USA... Även norrmännens rädsla att deras integritet ska hotas av ryssarna, späder på deras kämparvilja...

 

I sin tur ställer även Danmark upp i kampen, med samma tankar...

 

Vilka som stöder svenskarna i denna gerillakrigsföring är okänt för ryssarna. Ryssland utgör alltså inte ett hot mot vare sig Finland, Norge eller Danmark...

 

När denna nordiska gerillakrigsföring gentemot ryssarna blir känd för omvärlden, är det redan för sent att stoppa, då det redan är så djup rotat och fullt igång. Ingenting görs heller då ingen nation vare sig vill starta krig mot en stark ostoppbara rebeller, eller med Ryssland, detta, till ytan, stora land...

 

Dacke-gerillan kämpar på, efter månader av nattliga, mycket omfattande räder mot ryska posteringar och baser, skapas en stark oro bland det ryska folket, då mycket ryskt blod spills. En stark opinion i Ryssland skapas. Ryssarnas mödrar vill ha hem sina söner, som verkar dö för något, som inte är värt. Detta med Tjetjeniens onödiga dödande i färskt minne...

 

Den starka opinionen gör att Ryssland drar tillbaks sina trupper från Sverige.

 

*Han var den obändige skogsmannen, som levat okuvad och okuvlig, den oböjlige rebellen, som med stor sannolikhet dog som han levat, trotsande till sitt sista andetag. De ville ha tillbaka det som var "gammalt och fornt".

Link to comment
Share on other sites

Uppmaning till BlåGul: Nåla Tråden omedelbart! B)

 

@unicorn

Oerhört väl uppbyggt scenario, baserat på ändå realistiska politiska alternativ.

Det jag gillar mest är just att du stannar vid ockupationens början. Uppbyggnaden av berättelsen du gjort genom att långsamt berätta fakta som idag är kända som möjliga. Genom att kombinera faktan och fiktion skapas en mycket skicklig framtidsthriller. Jag tipsar som Henke att underbygga bakgrunden till konflikten mer, och inrikta sig på olika detaljer. När väl konflikten har uppstått är det svårt att sia om uppföljningen. Spekulationer om FM:s förmåga är svåra att göra och hur en motståndsrörelse ska uppstå och fortleva är i princip omöjligt att göra en vettig bedömnig. Dock så är Sverige bland de länder med mest vapen ute bland befolkningen... ,O:lala:

Ska iaf bli mycket intressant att följa den fortsatta berättelsen.

Keep on going, Unicorn1

 

PS, Du har aldrig funderat på Undoff...? DS ;)

Link to comment
Share on other sites

Nästan lika bra som Skaldens bok.. fast bara nästan.. :P

 

Skämt å sido.. Fyfan vilket trovärdigt scenario. Även om det är beroende av en hel del "tjetjensk hjälp" för att fungera så är det ju inte helt otroligt..

 

/E

Link to comment
Share on other sites

Ooo, inspirationskick. Mycket bra skrivet, av både Unicorn och Dahlberg. Skulle kunna sätta mig och skriva en hel del mer om de individuella personerna i gerillan… individer i kniviga situationer är alltid roligt. Det är individerna som gör historien…

 

Nog om det. Allt detta påminner mig om en bokserie av John Marsden, som börjar med ”Tomorrow, When the War Began”. Den handlar om ett gäng australiensiska ungdomar som åker ut för att kampa över en helg, och när de återvänder inser de att deras hemtrakt numera är ockuperad mark, och de är de enda som fortfarande är fria. Familj och vänner borta, deras hem snart intagna av bosättare från främmande länder som talar främmande språk. De bildar en gerillagrupp och tar upp striden… mycket intressant serie. Kommer aldrig få texten från baksidan av tredje boken (”A Killing Frost”) ur huvudet… de har blivit infångade, och genomgår en ”rättegång”. Som slutar med: The bloke read a lot of stuff. About how I’d committed acts of violence and terrorism… and about how I’d been sentenced to death. Sentence to be carried out at 9.00 AM, next Monday…

 

 

Mer om Svenska gerillaförsvaret: ,O

 

Petterson gick åter, i tyst stämma med bara en aning darr på rösten, igenom vad de skulle göra. Han avslutade med ett kortfattat: ”Uppfattat?” De övriga medlemmarna i hans grupp nickade, för spända för att lita på att rösterna skulle hålla i tal. Hundföraren, Rossten, kramade om kopplet i ena handen tills knogarna vitnade. De rent av glänste – en stråle av månsken hade sökt sig ner då lövverket i trädet ovanför skiftade. Petterson undrade tyst vad han föredrog: månsken eller totalmörker. Helst ville han krypa ihop och gömma sig. Då var totalmörker bättre.

 

Buskarna prasslade lite till höger om honom, men han reagerade inte: det var bara Johnsson, ksp-skytten, som för femtonde gången under Pettersons tal lade ett finger på avtryckaren, som för att se till att den fortfarande var där. Nu hade hans armbåge kommit åt buskaget.

Petterson hade inte reagerat – Johnsson stelnade till som om ett skott hade gått av.

 

Vapnet var inte ens skarpladdat.

 

Petterson gav honom en förebrående blick – såg han den i mörkret? – och såg sedan bort mot basen. Den var för långt bort för att se, men han visste att den var där. Han kunde känna dess närvaro som en rysning i nacken.

 

”Vi kommer att ta tillbaks den,” sa han, och insåg plötsligt att han lät helt lugn. Han såg bort mot Hasselbeck, sjukvårdsbefälet som var ihopkrupen i utkanten av gruppen, med en AK5 i ett krampaktigt grepp som inte gav intryck av samma vana som hos de andra. Hasselbeck var den enda Petterson inte visste vart han hade. De andra hade etablerats som grupp under lumpartiden. Också under lumpartiden, mitt under en övning, hade plötsligt – som de skämtat om så många gånger – ryssen kommit. Petterson hade just fått en order av sitt befäl – en fänrik – då fänriken plötsligt säckat ihop, och Petterson själv hade kastats bakåt med ett vrål då något brunnit förbi hans arm.

 

Skadan på armen var lindrig, men de tre närvarande befälen hade fått allt annat än lindriga skador. De flesta av de värnpliktiga hade stått förvirrade och blivit nedskjutna på plats. Några andra hade fortfarande blinkat oförstående då de blev omringade, infångade, och iväg transporterade.

 

Petterson var gruppchef. Hasselbeck hade släpat med honom in bakom en lastbil då han först fallit efter skottet, och gruppen hade följt honom, och i ett ögonblick av hopplöshet och förvirring hade han beordrat reträtt.

 

Nej: han hade fått panik och bett gruppen fly hals över huvud. Han hade kastat undan all sin träning i det ögonblick det där skottet rispat hans arm – för det hade bränt som satan, men inte blivit mycket mer än en rispa – och istället för att organisera motstånd, hade han beordrat flykt. Inte ens propert. Bara ett skarpt ”Skogen!”, varpå de hade sprungit som galningar, han och Hasselbeck, och hans grupp, som litade på honom.

 

De hade undkommit, genom något mirakel. De ansågs nog inte vara ett hot.

 

Men nu visste han ingenting. Han visste inte vad som hänt med de andra grupperna, inte vad som hänt med plutonsbefälen, inte vad han förväntades göra. Men gruppen litade fortfarande på honom – nej, de litade inte på honom, de bara såg till honom som om han borde veta vad han skulle göra, men han visste ingenting, kunde de inte bara förstå det?! Kunde de inte lämna honom i fred? I övningstider hade han haft koll på läget – förstod de inte att det inte längre var så?

 

Rossten hade nästlat in hakan i sin schäfers lurviga päls och stirrade blankt på ingenting. Schäferns svans rörde sig – knappt. De andra såg uppmärksamt på Petterson; nu ville de något igen. De ville att han skulle göra något.

 

Petterson drog sig långsamt upp på fötter, glad över att mörkret dolde hur han darrade. Han var glad att stridspackningen inte var med för detta: de hade lämnat all överdådig utrustning, med sina magra förråd, på en plats de hoppades vara säker, och som de hoppades kunna hitta igen.

 

Spaningsuppdrag, påminde han sig själv. Bara spaning. Efterforskning. Inskaffande av nödvändigheter, om möjligt – främst ammunition. Inga onödiga risker. Ingen blir dödad.

 

Såret på hans arm brände.

 

”Jahadå,” sa han, tyst nog att överröstas av en vindpust. ”Då går vi.”

Link to comment
Share on other sites

Unicorn ärligt talat. Skriv några böcker! Tycker dina berättelser från Balkan och detta är verkligen bra skrivet.

 

Tycker dock att handlingen är lite för långsökt. Mycket detaljer är oftast bra men i detta fall gör de berättelsen lite mindre trovärdigt om det nu är tänkt som "möjlig scenario".

 

Skriv istället en bok där du beskriver händelseföroppet som "redan" har utspelat sig ,O.

 

Det jag tex oroar mig mer över är Putin och vad han egentligen håller på med där i Ryssland. Han är förre detta KGB och en gång KGB förmodligen alltid KGB :lala:. Journalister som håller koll på Putin har försvunnit eller blivit mördade den senaste tiden och sista valet var allt annat än demokratiskt. Det "kan" hända att han i hemlighet gör en plan som får Ryssland att bli en stormakt igen.

 

Med våra militära resurser idag kan vi knappast stå ut ens innan hjälp kommer från USA/EU ifall Putin skulle få för sig att attackera landet.

 

Men bra skrivet! Om du nu inte orkar/har tid att skriva en bok skriv gärna en berättelse här på forumet kanske en gång varannan månad :lol:. Skulle säkert uppskattas av många här.

 

Knekt: Det är väll inte kostigt. Finns säkert många "riktiga" terrorister här i landet som har svensk medborgarskap. Detta tackar vi för den ytterst nogranna kontrollen på 90-talet! Man tog emot skumma typer då medan nu för tiden får inte ens sjuka barn uppehållstillstånd. Helt absurd men också helt off-topic :lol:!

Edited by ArtMan
Link to comment
Share on other sites

Starkt jobbat, Unicorn! Applåder och vågen för ett väl genomtänt och realistiskt scenario!

 

Tänkvärt är att en svensk motståndsrörelse sannolikt omedelbart skulle terroriststämplas och föras upp på listan över terrororganisationer. Huvvaligen!!

Link to comment
Share on other sites

Det enda vi vet är att just detta scenario med däri ingående förutsättningar inte kommer att hända. Scenariot skrevs som en övningsbakgrund, men då många i detta forum sagt sig inte se några möjligheter till hot tyckte jag det var lämpligt att publicera här.

 

Min tanke var att öppna upp ögonen för möjligheten att allt inte går som på räls. Det finns ett välanvänt gammalt polisuttryck som lyder "så rätt vi gjorde - så fel det blev". Ofta kan man följa en logisk, rationell, professionell, genomtänkt och resonabel linje, men av slump, oförutsedda händelser och omvärldens utveckling trots det målas in i ett hörn där våld till slut blir den enda lösningen.

 

Jag valde okontroversiellt nog Ryssland och tjetjenska separatister för att det för identifikationens skull är lätt att koppla dessa aktörer till faktiska händelser som liknar de i scenariot. Det viktiga var att se att liknande händelser faktiskt har hänt, eller skulle kunna hända. Och det viktigaste av allt - att man faktiskt kan se att Rysslands agerande är förståeligt. De blir trängda i ett hörn, ställs inför nationell kollaps och måste göra någonting.

 

Likaså var en av poängerna att påvisa faran av att omforma vårt försvar till en organisation som för att fungera måste ingå som en del i en allians - utan att vi är medlemmar i någon.

 

De stora världshändelserna visar sig ofta vara svårare att förutsäga än långsiktiga värderingar och politiska strömningar. Vad man vet är att stora, helt oväntade händelser som påverkar världsläget och politiken alltid kommer att inträffa. Det enda vi inte vet är vad, när, hur, var eller varför.

 

Vem hade kunnat förutspå att en domedagssekt skulle sprida ut nervgas i Tokyos tunnelbana? Vem hade kunnat förutspå att flera flygplan skulle rasera båda WTC-tornen och krascha in i Pentagon? Vem hade kunnat förutspå att så många som 40 terrorister skulle ta över 800 personer som gisslan i en teater i Moskva - så nära våra gränser? Vilket som helst av dessa händelser låter bara något år innan de inträffar som ett långsökt manus till en B-film.

 

När jag muckade 1988 fick vi alla kasta ur oss en varsin teori om hur världen skulle se ut fem år senare. Jag återkommer längre ned till mina gissningar och kamraternas och befälets reaktioner på dem.

 

Som bakgrund till hur världen såg ut 1988 kan sägas att kalla kriget fortfarande pågick och Sovjetunionen var den stora, starka fienden som hotade hela västvärldens frihet. Än vågade ingen kräva självständighet i de sovjetiska städerna Tallinn, Riga och Vilnius.

 

Sverige ansåg sig tillsammans med Jugoslavien (som var ett turistparadis där ingen hört talas om några krig sedan VK2.) vara en "blandekonomi" som ett mellanting mellan västvärldens marknadsekonomi och kommunistdiktaturernas planekonomi. Vi hade två TV-kanaler, fyra radiokanaler - och reklam i TV eller radio var strängt förbjuden.

 

Ingen visste vad Internet var. Att få information eller nyheter från annat än dagstidningar, SR eller SVT var omöjligt. Ingen hade någonsin hört ordet "Windows", och det häftigaste i datorväg man kunde ha i arbetet var en IBM PC med floppy disk. På skärmen kunde endast grönt lysande bokstäver och siffror visas, och programmerade gjorde man i BASIC. Skrivmaskiner var fortfarande något man köpte in till Sveriges kontor.

 

Ingen hade någonsin hört talas om Telia-aktier eftersom Televerket var en statlig myndighet med knall-orange fordon det stod "TELE" på. Mobiltelefoner var inte bärbara och kostade över trettiotusen kronor för fast montage i bil. Att jämföra med svenskens genomsnittslön på 8 487 kronor i månaden.

 

Under ytterligare ett år framåt skulle människor skjutas ihjäl av östtyska gränsvakter för att de försökte ta sig över muren till väst. Fortfarande var ingen - med undantag för den släppte s k "33-åringen" - gripen för det två år gamla mordet på statsminister Olof Palme. Ingen hade ens hört talas om Christer Pettersson.

 

Ingvar Carlsson bildade Socialdemokratisk minoritetsregering efter valsegern, Sverige genomlevde en kraftig högkonjunktur, och årets modeord var "finansvalp". Att skicka svensk trupp utomlands i annan funktion än sjukvård eller transport var så uteslutet att den militär som ens framlade ett sådant förslag omedelbart hade avskiljts från sin befattning. Militärer cykeltolkade, bar stålhjälm, m/59 och stridssele och försvarets ballaste fältuniform hette m/69P.

 

Folk hade jättestora glasögon och Tommy Körberg vann melodifestivalen med "Stad i ljus".

 

Nåja, så såg världen ut 1988. Hur skulle nu framtiden komma att se ut? Många av mina muckande lumparkompisar kom med fantasifulla förslag, men mina tre gissningar ansågs så fantasifulla och långsökta att de väckte gapskratt och aldrig någonsin skulle kunna inträffa. Vad var då mina gissningar? Jo:

 

1. Man får köpa vin och sprit i vanliga affärer

 

2. Värnplikten avskaffas

 

3. Sverige går med i NATO

 

Nu kan vi konstatera att jag inte fick rätt på en enda av mina gissningar. Men om vi i stället för fem år hade sagt tjugo år kanske jag inte var helt tokigt ute - även om alla mina gissningar då, 1988, betraktades som lika sannolika som om jag påstått att Sverige skulle ha byggt en fullskalekopia i betong av Kaknästornet på Mars före 1995.

 

Det viktigaste i denna återblick är dock inte att jag faktiskt gissade rätt bra på hur de svenska värderingarna skulle förändras på ett omvälvande sätt. Det viktigaste är vad jag missade att förutspå - nämligen den utlösande faktorn. Hade jag sagt "om fem år kommer Sovjetunionen att ha splittrats i flera mindre stater som alla är marknadsekonomier och ha upphört som globalt militärt hot" hade någon förmodligen ringt ambulans...

Edited by Unicorn
Link to comment
Share on other sites

Nu blir vi ju lite OT här, men just medlemskap i en militärallians synes mig vara en tanke som massor av svenskar -politiker inte minst -tycks ha en mycket djup psykologisk blockering att ens diskutera på allvar. Jag tror tyvärr INTE att Sverige kommer att söka fullvärdigt medlemskap i en militärallians inom de närmaste tio åren. Jag hoppas att jag har fel, men jag är mycket skeptisk. Det verkar som att vi här i landet har två mycket stora mentala trösklar vi måste ta oss över:

 

1. Militär får ALDRIG sättas in i annat än att Sverige attackeras av en annan STAT. (Traumat efter Ådalen lever fortfarande och sitter djupt i "rörelsen". Man tycks tro, på fullt allvar, att svensk militär skulle urskillningslöst brassa på rakt in i folkmassor om de ställdes inför "civila" uppgifter)

 

2. Vår neutralitet var det enda som förhindrade att vi drogs in i II:VK. Därför är neutralitet enda vägen i ett säkerhetspolitiskt perspektiv.

 

Under flera år hävdades att Sverige av hänsyn mot Finland och spännigen i östersjöområdet skulle undvika medlemskap i NATO, men vad säger man idag, när Finland på fullt allvar diskuterar NATO-medlemskap och våra grannar i Baltikum (inklusive Polen) redan ÄR fullvärdiga medlemmar...? Likväl rasplar våra politiker litanian om Neutralitetens Välsignelse och det låter allt enfaldigare ju mer vår försvarsförmåga nedrustas och undergrävs! Men "folket" är så indoktrinerat och grundlurat att andra alternativ aldrig på allvar får ens diskuteras.

Link to comment
Share on other sites

Guest Lt. Payne

Skrämmande scenario Unicorn och Haegg, och mycket bra gjort.

 

Min personliga åsikt är att scenariot eller ett liknande kan få mer "bränsle" genom

att det ryska folket på något sätt skulle få en personlig vinning på det.

Exempelvis att de deltagande soldaterna skulle "belönas för utomordentliga insatser" genom att kunna skicka hem konsumtionsvaror, vitvaror, hemelektronik

Personbilar, Konfektion etc ur de svenska samhället.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...