14 replies to this topic

[88M]

Civilkurage diskuteras just nu ganska ivrigt i Aftonbladets foljande artikel:

http://www.aftonblad...ticle6508931.ab

Det som slar en ar hur ivrigt pahejjande folk ar nar det handlar om att med vald forhindra fortryck i liten skala pa hemmaplan, medan sa stor kritik mot storskaligare insattser av typ ISAF i Afganistan forekommer i sa stor utstrackning?

For i princip har jag svart att se storre skillnad och/eller mal annat an i storlek och geografisk plats.

Edit: tillagg. I ovrigt skiljer det inte namnvart mellan svensk lagstiftning vid overtagande av annans nodvarn ocg den ROE, EOF som galler for t.ex OIF styrkorna i Irak. Bortsett fran att vi inte kan aberopa nodvarnsexcess.

Edited by 88M, Saturday 30 January 2010, kl 14:56.

[Mattan]

88M, on Jan 30 2010, 14:50, said:

Edit: tillagg. I ovrigt skiljer det inte namnvart mellan svensk lagstiftning vid overtagande av annans nodvarn ocg den ROE, EOF som galler for t.ex OIF styrkorna i Irak. Bortsett fran att vi inte kan aberopa nodvarnsexcess.

Visst kan vi åberopa excess vid nödvärn, och detta gäller även den som hjälper offret.

[JTS]

Mattan, on Jan 30 2010, 16:20, said:

88M, on Jan 30 2010, 14:50, said:

Edit: tillagg. I ovrigt skiljer det inte namnvart mellan svensk lagstiftning vid overtagande av annans nodvarn ocg den ROE, EOF som galler for t.ex OIF styrkorna i Irak. Bortsett fran att vi inte kan aberopa nodvarnsexcess.

Visst kan vi åberopa excess vid nödvärn, och detta gäller även den som hjälper offret.

Vi Svenskar ja, men jag tror att han menar exempelvis OIF-styrkorna i Irak, precis som han skriver?

Sen kan man aldrig åberopa excess, det är inte så det funkar. Domstolen gör en bedömning om det kan vara troligt att du svårligen kunde besinna dig i situationen, och kommer dom fram till att så kan vara fallet så kan straff mildras eller utebli. Det är alltså inget man kan hävda som nån form av frikort eller liknande.

[Munin]

Är folk verkligen påhejande när någon reagerar på hemmaplan?
I media och vid soffbord, ja.
Men hur många väljer att agera/påtala sin åsikt i en situation när den pågår kontra att hålla sig undan?
Någon annans problem...

Som jag ser det är det fan inte lätt att hitta svenskar som istället för att backa undan vid en konflikt väljer att ta diskussionen (gärna på ett konstruktivt sätt) och tyvärr i slutändan användande av våld (med fördel kontrollerat).


Se på en vanlig närkampslektion/kurs där urvalet av elever ändå borde tillhöra de individer som kan tänka sig att bruka våld mot medmänniskor.
Hur många soldater tar från början i lagom mycket för att lära sig något kontra hur många är det som ursäktande skickar iväg slag/spark/knä som eventuellt kunnat bedöva en mygga, dessutom i ultrarapid för säkerhets skull?

På jobbet ser jag vid i stort sett varje situation som, tyvärr, slutar i bruk av våld hur en del av mina arbetskamrater drar sig undan när det hettar till. Dessa är ändå tränade för dessa situationer, hur de skall agera och bruk av våld/tvångsmedel ingår som en del i deras arbetsbeskrivning.

Edited by Munin, Saturday 30 January 2010, kl 17:12.

[88M]

Munin, on Jan 30 2010, 10:54, said:

Är folk verkligen påhejande när någon reagerar på hemmaplan?
I media och vid soffbord, ja.
Men hur många väljer att agera/påtala sin åsikt i en situation när den pågår kontra att hålla sig undan?
Någon annans problem...

Som jag ser det är det fan inte lätt att hitta svenskar som istället för att backa undan vid en konflikt väljer att ta diskussionen (gärna på ett konstruktivt sätt) och tyvärr i slutändan användande av våld (med fördel kontrollerat).


Se på en vanlig närkampslektion/kurs där urvalet av elever ändå borde tillhöra de individer som kan tänka sig att bruka våld mot medmänniskor.
Hur många soldater tar från början i lagom mycket för att lära sig något kontra hur många är det som ursäktande skickar iväg slag/spark/knä som eventuellt kunnat bedöva en mygga, dessutom i ultrarapid för säkerhets skull?

På jobbet ser jag vid varje situation som, tyvärr, slutar i bruk av våld hur en del av mina arbetskamrater drar sig undan när det hettar till. Dessa är ändå tränade för dessa situationer, hur de skall agera och bruk av våld/tvångsmedel ingår som en del i deras arbetsbeskrivning.

Jo visst ar det sa. Olika kulturer fostrar olika individer. Och svenskar har sedan lange blivit fostrade att valdsutovning inte ar tillatet forutom da den genomfors av utav samhallet godkanda valdsutovare som polis eller millitar, alternativt utsedda foretradare for dessa.
Och det ar val inget storre fel i det tankandet sa lange det finns tillrackligt med poliser och soldater for att sakra medborgarnas vardag och rattigheter. I andra kulturer far individen ofta sta for sitt eget skydd och forsvar och fostras in i ett annorlunda tankande gallande valdsutovning.
Naturligtvis ar det onskvart att allt vald sker av kunniga medmanniskor som klarar av att losa sin alagda uppgift med minimal fara for sig sjalv och andra, men det ar langt ifran alltid en sadan resurs finns att tillga.

Sa visst jag ser det possitiva i att det aven bland "vanligt" folk i Sverige finns de som vagar stalla sig emellan nar det behovs. Och uppenbarligen finns denna asikt ocksa ganska hyffsat representerad bland svenskar (aven om det kanske ar som du sager mest framhallet vid soffbordet). Onskar dock se lite av samma omtanksamhet och stod nar det handlar om folk som lever utanfor Sveriges granser och defakto ocksa ar i trangande behov av skydd. So utlandssvensk kanner jag stor stolthet over att mitt gamla hemland sander hjalp och kunskap till ISAF. Onskar dock att Svenskarna hemma visade de svenska soldaterna samma uppskattning som de visar sina "vardagshjaltar".

[Pal]

Samhället tränar långsamt sina medborgare till att bli passiva lamm. Principen att om man vingklipper duvorna så blir hökarna fredliga är den som gäller. Därför skall även skötsamma medborgare få allt snävare lagar och regler som styr hur de kan skydda sig själva.

Polisen och politiker verkar anse att det största våldsproblemet i samhället är den vanliga medborgaren, fokus har flyttats från buset till byket. Därför skall vi ha lagar för allt. De som är skyttar får allt svårare att ha sina vapen. Tårgas får absolut inte bäras av ens kvinnor som lever under hot. Alkolås på alla bilar. Körkort för i stort sett allt. Och hjälm-lagar för de flesta aktiviteter.

Majoriteten får betala med inskränkt frihet för att fokus har ändrats från de trots allt fåtaliga personer som är problemet till en generalisering att alla medborgare är problemet.

Jag kan köra båt, och såg till att lära mig allt innan jag gav mig ut på sjön. Nu skall jag få strul eftersom det är så svårt att sätta dit idioter som inte har samma ödmjukhet innan de ger fullt fart framåt. Varför?

Jag dricker inte, nästan inte alls, och skulle aldrig köra på lyran. Nu måste jag snart betala för alkolås som standard i nya bilar. Varför?

Jag har skjutit pistol länge, det är en sport jag älskar. För varje år kommer det en handfull lagar som minskar min rätt till denna hobby. Varför?

Nu är det också lag på körkort för moped vad jag förstår och vad kommer härnäst. Förbud mot bra löpdojjor på stan så man inte kan springa ifrån polisen? Nej fy fan. Jag säger som en historiskt känd person; Ett samhälle som ger upp lite frihet för att få lite mer säkerhet förtjänar ingetdera och kommer förlora båda.

Edited by Pal, Saturday 30 January 2010, kl 18:05.

[88M]

Pal, on Jan 30 2010, 12:00, said:

Samhället tränar långsamt sina medborgare till att bli passiva lamm. Principen att om man vingklipper duvorna så blir hökarna fredliga är den som gäller. Därför skall även skötsamma medborgare få allt snävare lagar och regler som styr hur de kan skydda sig själva.

Polisen och politiker verkar anse att det största våldsproblemet i samhället är den vanliga medborgaren, fokus har flyttats från buset till byket. Därför skall vi ha lagar för allt. De som är skyttar får allt svårare att ha sina vapen. Tårgas får absolut inte bäras av ens kvinnor som lever under hot. Alkolås på alla bilar. Körkort för i stort sett allt. Och hjälm-lagar för de flesta aktiviteter.

Majoriteten får betala med inskränkt frihet för att fokus har ändrats från de trots allt fåtaliga personer som är problemet till en generalisering att alla medborgare är problemet.

Jag kan köra båt, och såg till att lära mig allt innan jag gav mig ut på sjön. Nu skall jag få strul eftersom det är så svårt att sätta dit idioter som inte har samma ödmjukhet innan de ger fullt fart framåt. Varför?

Jag dricker inte, nästan inte alls, och skulle aldrig köra på lyran. Nu måste jag snart betala för alkolås som standard i nya bilar. Varför?

Jag har skjutit pistol länge, det är en sport jag älskar. För varje år kommer det en handfull lagar som minskar min rätt till denna hobby. Varför?

Nu är det också lag på körkort för moped vad jag förstår och vad kommer härnäst. Förbud mot bra löpdojjor på stan så man inte kan springa ifrån polisen? Nej fy fan. Jag säger som en historiskt känd person; Ett samhälle som ger upp lite frihet för att få lite mer säkerhet förtjänar ingetdera och kommer förlora båda.

Ja de svenska synsattet du beskriver ar pa stor frammarch bland en hel del stater i mitt nya hemland ocksa. Inte minst vad galler vapenlagar. Intressant att ingen lardom tas fran Lander som drastiskt inskrankt sina medborgares ratt/mojligheter att forsvara sig. Bade storbrittanien och Australien ar ju ypperliga exempel pa att kriminalitet med vapen inblandat inte minskat utan snarare okat efter restriktiv lagstiftning. Sjalv staller jag mig garna bakom bra och grundliga kontroller samt krav pa forvaring da man inte sjalv vistas i hemmet, men motsatter mig starkt statens ratt att inskranka pa laglydiga individers frihet.

[LeadHead]

jake the snake, on Jan 30 2010, 16:27, said:

Sen kan man aldrig åberopa excess, det är inte så det funkar. Domstolen gör en bedömning om det kan vara troligt att du svårligen kunde besinna dig i situationen, och kommer dom fram till att så kan vara fallet så kan straff mildras eller utebli. Det är alltså inget man kan hävda som nån form av frikort eller liknande.

Det där är... inte helt korrekt, lite beroende på vad du menar. Självklart kan man åberopa nödvärnsexcess i rättssalen och en god försvarare lär nog göra det om sådana omständigheter förelåg att den tilltalade tjänstemannen eller ingripande medborgaren svårligen kunde besinna sig. Däremot kan man inte ute på fältet stödja sig på den rätten när man bedömer hur man ska agera vid ett ingripande, eftersom blott det faktum att man funderar över lagstöd torde innebära att man har tillfälle att besinna sig...

[Munin]

@Leadhead
Nej, det går inte att åberopa excess som part, det står till upp till aktuell domstol att uttolka om det aktuella nödvärnet kan anses försvarligt via excessparagrafen (BrB 24 kap 6§). Notera att excess även kan anföras i samband med laga befogenhet och nöd.
Anser domstolen att det brukade våldet är oförsvarligt även med hänsyn till denna lagparagraf blir det inte heller nödvärn som domstolen anför (domskäl) i domen utan något som faller in under kategorin våldsbrott. Dvs minst ett avsnitt i brottsregistret för den ack så omtänksamme gärningspersonen.

Edited by Munin, Saturday 30 January 2010, kl 21:24.

[Halldén]

Off topic
Vad det gäller förarintyg mm gällande moppe så är jag både för och emot. Jag kan lära vemsomhelst över 15 att köra moppe, jag använder just den åldern då det krävs lite vikt bakom styret för att kunna köra fordonet med någorlunda kontroll. Men där har vi just en del i lagen - förr (pre. 2010) kunde du skaffa vilken nyare moppe somhelst med vetskap om en kapacitet på minst 75km/h urpluggad. Mopparna är definitivt inte byggda för dessa hastigheter vad det gäller bromsar mm. vilket också gäller 15-årige Markus, Linus 16, Achmed 14 mfl... De har ingen som helst kapacitet och kunskap om att hantera ett fordon i dessa hastigheter. Ändå köper deras föräldrar en moppe åt dem, och jag förebrår dem inte - vips så slapp man skjutsa ungen till fotbollsträningen, skolan och kompisar. Kravet på förarbevis/körkort vad det gäller moppe bygger upp åtminstone en gräns i ledet av att skaffa moppe hos föräldern samtidigt som 15-åringen kanske tar åt sig iaf 10% av det körskoleläraren har att säga, och bara det är gott nog.
Iom den här barriären med körkort så försvinner helt plötsligt 20-30% av de värsta moppepojkarna/flickorna då de faktiskt måste få kämpa lite ytterliggare för att faktiskt skaffa sig en moppe.

Samtidigt vad det gäller båtliv så är jag både för och emot det här om körkort. Sjön är för många en plats för avkoppling, jag vill inte att det ska vara några problem för Fredrik 30 år att åka ut med sin familj i deras Buster laddad med 60hk och toppfart på 35knop för att ta sig ett bad + fika i skärgården, detsamma gäller Kalle 17år med kompisgänget i farsans Askeladden med 120hk inombordare med topp på 45knop. Det ska inte vara ett mindre företagsprojekt för en familj att skaffa båt, det är det redan vad det gäller om vi ska ta upp försäkringar och övriga omkostnader + bryggplats mm...
Men något som alla borde lära sig är att med båten följer en respekt under framförandet som vida överstiger detsamma i Svenssons volvo.
Ett snabbt ögonkast bakåt hos Kalle 17 år som har en polare bakom på ett par vattenskidor kan leda till en mardröm - detsamma gäller Fredrik 30 år ifall han har missat att köpa med sig sjökort.
Det är inte svårt att skaffa sig nautisk kompetens idag - visst det tar lite tid men man kan gott och väl klämma in det året jag läste inom Sjövärnskåren inför förarbeviset för fritidsbåt på två helgkurser, har du också ett genuint intresse så är det inte svårt att ta sig tid till detta.

Jag är idag 18 år, jag var 16 när jag skaffade mitt förarintyg resp. 17 när jag tog kustskepparn. Nu under hösten planerar jag att läsa in befäl klass VIII.
Det är helt enkelt inte så svårt att ordna om man har det rätta intresset, hamnar man i rätt organisation blir det tom en kick att skaffa sig mer o mer kompetens. Det är om inte annat riktigt gött att kunna visa upp den blå boken för KBV när man är ute med en större båt som 18 åring och visa sig ha kompetens långt över medelsvensson ;)

Nog om det. Civilkurage var det:
Jag själv har sprungit efter min beskärda del ficktjuvar och cykeltjuvar. Det skulle vara otänkbart för mig att inte hjälpa till ifall jag kan. Det jag däremot är mest överraskad över är när kompisar påpekar att de själva aldrig skulle våga göra detsamma. Vad är grejen med det? Jo, man vill inte leka polis...
Man sätter sig visst över någon annan när man säger åt någon att det kanske inte är lämpligt att skrika åt en tjej, försöka slå sönder ett cykellås med en gatsten, springa iväg med en plånbok, bråka med bussföraren för att han inte låter dig springa på bussen utan biljett, springa över matborden på Max mm... Det är inte helt enkelt inte något som jag visst ska lägga mig i som privatperson.
Vad det gäller utlandstjänst så är det helt enkelt enligt medelsvensson fel att på något sätt använda våld för att bevara fred och säkerhet. Att det skulle hjälpa några civila afghaner att få bort en krigsherre står helt enkelt inte i komparation med de facto att den svenska pojken står och riktar ett vapen mot någon. Sen drar man självklart alla över en kam - "svenskarna våldtar och torterar ju bara folk i Kongo, det såg jag på tv igår" och "inte fan behöver vi ett försvar, vilka ska invadera oss menar du? ryssen? hah!".

Den här attityden är däremot mer vanlig i våra storstäder än annorstädes, på platser där värnpliktiga och hemvärnsmän har lyft sandsäckar under översvämningar så går det helt andra tonarter. Detsamma gäller om man som Sjövärnskårist ankrar upp i valfri hamn runt om i Sthlms skärgård med en bevakningsbåt, vips säger det så flyger idel goda kommentarer om hur man själv ju faktiskt är den som bäst vet hur man putsar mässing, halar/hissar flaggan, visar hänsyn åt andra båtar m.m.. Gick vi iland med SSD:n så möttes man direkt med glada miner, hälsningar och inbjudan om att gratis få paddla kanot (det hände faktiskt). Att gå iland med kalleanka-dräkten har varit riktigt kul flera gånger - av nån anledning lever idyllen om den artigt, starke, vänlige sjömannen vidare. Helt andra tongångar än om man råkar ha M90 på sig på stan, då är man visst lite av en slyngel istället. How come?

[Krook]

Eftersom det är ytterst lite militärt i den här tråden så flyttar jag den till Markan.

/Krook
BG

[Essray]

Munin, on Jan 30 2010, 20:53, said:

@Leadhead
Nej, det går inte att åberopa excess som part, det står till upp till aktuell domstol att uttolka om det aktuella nödvärnet kan anses försvarligt via excessparagrafen (BrB 24 kap 6§). Notera att excess även kan anföras i samband med laga befogenhet och nöd.
Anser domstolen att det brukade våldet är oförsvarligt även med hänsyn till denna lagparagraf blir det inte heller nödvärn som domstolen anför i domen utan något som faller in under kategorin våldsbrott. Dvs minst ett avsnitt i brottsregistret för den ack så omtänksamme gärningspersonen.

Det är förvisso sant att tilltalad/försvarare inte behöver åberopa excess för att domstolen skall kunna ogilla åtalet på denna grund (detta följer av motiven till 30 kap. 3 § RB). Det är emellertid inte samma sak som att en part inte kan åberopa excess. Eftersom detta är en seglivad myt som ständigt tycks läras ut via FM:s skyddsvaktsutbildningar, tänkter jag nedan försöka avliva den en gång för alla.

Om vi börjar med att titta i kommentaren till 24 kap. 6 § BrB kan vi observera följande:

Quote

Det är givet att det ej sällan måste inträffa att någon gör större våld eller svårare skada än som är medgivet genom bestämmelserna om nödvärn, laga befogenhet och nöd. Motsvarande gäller beträffande 10 § polislagen. Huvudregeln för sådant fall måste naturligtvis vara att han då inte äger åberopa dessa bestämmelser till befrielse från ansvar. Därifrån göres emellertid undantag i denna paragraf.

Därefter kan det vara lämpligt att studera några rättsfall där frågan om excess prövades, och se hur den tilltalade agerade i processen. Vi börjar med ett lite äldre:

NJA 1990 s. 210, on mina fetmarkingar, said:

- - - Fasil H har erkänt gärningen men bestritt ansvar under åberopande av att han handlat i nödvärn. Han har, för det fall rätten skulle finna att det våld han brukat varit uppenbart oförsvarligt, gjort gällande att situationen varit sådan att han svårligen kunnat besinna sig.

Och tittar sedan på ett lite nyare:

NJA 2009 s. 234, on mina fetmarkeringar, said:

J.H. har medgett de faktiska omständigheterna men har bestritt ansvar. Som grund för detta har han åberopat rätt till nödvärn eftersom han varit utsatt för ett påbörjat angrepp från S.W:s sida. Gärningen har inte varit uppenbart oförsvarlig. Han har också åberopat nöd eftersom han avvärjt en fara som hotat hans barns liv och hälsa. Gärningen har inte varit oförsvarlig. I vart fall har han svårligen kunnat besinna sig. Såsom förmildrande omständigheter har han åberopat 29 kap. 3 § p. 1, 2 och 5 i BrB.

I båda dessa fall åberopade den tilltalade excess, och i båda fallen ogillade HD åtalet med stöd av 24 kap. 5 § BrB.

I sammanhanget kan det också vara lämpligt att diskutera försvararens roll. I kommentaren till 21 kap. 7 § RB står bl.a. följande att läsa:

Quote

Försvararen skall sålunda vara den misstänktes rådgivare och företa de åtgärder som behövs för att bevaka hans rätt (jfr 8 §) samt åberopa omständigheter och bevis som talar till den misstänktes förmån.

Det ingår således i försvararens uppdrag att åberopa omständigheter som talar till den tilltalades förmån, t.ex. förekomsten av eventuell excess. Att då följa FM:s linje, och inte beröra frågan med en blid förhoppning om att domaren/notarien/nämnden skall förmå rätten att ex officio beakta 24 kap. 5 § BrB, är enligt min uppfattning synnerligen korkat. Tvärtom bör frågan om excess diskuteras under huvudförhandlingen. Försvararen bör ställa frågor till den tilltalade om hur han upplevde den aktuella situationen, vad han kände osv. för att sedan i pläderingen argumentera för att excess förelåg.

Ur ett mer processtaktiskt perspektiv förtjänar det dock att påpekas att själva det juridiska argumenterandet bör överlämnas till försvararen. En tilltalad som lätt och ledigt svänger sig med straff- och processrättsliga begrepp och exempelvis säger något i stil med "jag åberopar excess" framstår lätt som kall och beräknande för nämnden, vilket gör att sannolikheten för att han/hon skall framstå som någon som "svårligen kunde besinna sig" minskar. Utöver det finns också risken för att han/hon använder en felaktig terminologi och riskerar att företa processhandlingar till sin egen nackdel. Detta är dock inte detsamma som att den tilltalade inte bör (via sin försvarare) åberopa nödvärnsexcess när sådan förelåg.

[Halldén]

För den som vill finns ett utmärkt kompendium om nödvärnsrätten att finna här, nödvärnsexcessen tas även kort upp under sida 11.

[major disaster]

Essray, on Jan 30 2010, 22:22, said:

Munin, on Jan 30 2010, 20:53, said:

@Leadhead
Nej, det går inte att åberopa excess som part, det står till upp till aktuell domstol att uttolka om det aktuella nödvärnet kan anses försvarligt via excessparagrafen (BrB 24 kap 6§). Notera att excess även kan anföras i samband med laga befogenhet och nöd.
Anser domstolen att det brukade våldet är oförsvarligt även med hänsyn till denna lagparagraf blir det inte heller nödvärn som domstolen anför i domen utan något som faller in under kategorin våldsbrott. Dvs minst ett avsnitt i brottsregistret för den ack så omtänksamme gärningspersonen.

Det är förvisso sant att tilltalad/försvarare inte behöver åberopa excess för att domstolen skall kunna ogilla åtalet på denna grund (detta följer av motiven till 30 kap. 3 § RB). Det är emellertid inte samma sak som att en part inte kan åberopa excess. Eftersom detta är en seglivad myt som ständigt tycks läras ut via FM:s skyddsvaktsutbildningar, tänkter jag nedan försöka avliva den en gång för alla.

Om vi börjar med att titta i kommentaren till 24 kap. 6 § BrB kan vi observera följande:

Quote

Det är givet att det ej sällan måste inträffa att någon gör större våld eller svårare skada än som är medgivet genom bestämmelserna om nödvärn, laga befogenhet och nöd. Motsvarande gäller beträffande 10 § polislagen. Huvudregeln för sådant fall måste naturligtvis vara att han då inte äger åberopa dessa bestämmelser till befrielse från ansvar. Därifrån göres emellertid undantag i denna paragraf.

Därefter kan det vara lämpligt att studera några rättsfall där frågan om excess prövades, och se hur den tilltalade agerade i processen. Vi börjar med ett lite äldre:

NJA 1990 s. 210, on mina fetmarkingar, said:

- - - Fasil H har erkänt gärningen men bestritt ansvar under åberopande av att han handlat i nödvärn. Han har, för det fall rätten skulle finna att det våld han brukat varit uppenbart oförsvarligt, gjort gällande att situationen varit sådan att han svårligen kunnat besinna sig.

Och tittar sedan på ett lite nyare:

NJA 2009 s. 234, on mina fetmarkeringar, said:

J.H. har medgett de faktiska omständigheterna men har bestritt ansvar. Som grund för detta har han åberopat rätt till nödvärn eftersom han varit utsatt för ett påbörjat angrepp från S.W:s sida. Gärningen har inte varit uppenbart oförsvarlig. Han har också åberopat nöd eftersom han avvärjt en fara som hotat hans barns liv och hälsa. Gärningen har inte varit oförsvarlig. I vart fall har han svårligen kunnat besinna sig. Såsom förmildrande omständigheter har han åberopat 29 kap. 3 § p. 1, 2 och 5 i BrB.

I båda dessa fall åberopade den tilltalade excess, och i båda fallen ogillade HD åtalet med stöd av 24 kap. 5 § BrB.

I sammanhanget kan det också vara lämpligt att diskutera försvararens roll. I kommentaren till 21 kap. 7 § RB står bl.a. följande att läsa:

Quote

Försvararen skall sålunda vara den misstänktes rådgivare och företa de åtgärder som behövs för att bevaka hans rätt (jfr 8 §) samt åberopa omständigheter och bevis som talar till den misstänktes förmån.

Det ingår således i försvararens uppdrag att åberopa omständigheter som talar till den tilltalades förmån, t.ex. förekomsten av eventuell excess. Att då följa FM:s linje, och inte beröra frågan med en blid förhoppning om att domaren/notarien/nämnden skall förmå rätten att ex officio beakta 24 kap. 5 § BrB, är enligt min uppfattning synnerligen korkat. Tvärtom bör frågan om excess diskuteras under huvudförhandlingen. Försvararen bör ställa frågor till den tilltalade om hur han upplevde den aktuella situationen, vad han kände osv. för att sedan i pläderingen argumentera för att excess förelåg.

Ur ett mer processtaktiskt perspektiv förtjänar det dock att påpekas att själva det juridiska argumenterandet bör överlämnas till försvararen. En tilltalad som lätt och ledigt svänger sig med straff- och processrättsliga begrepp och exempelvis säger något i stil med "jag åberopar excess" framstår lätt som kall och beräknande för nämnden, vilket gör att sannolikheten för att han/hon skall framstå som någon som "svårligen kunde besinna sig" minskar. Utöver det finns också risken för att han/hon använder en felaktig terminologi och riskerar att företa processhandlingar till sin egen nackdel. Detta är dock inte detsamma som att den tilltalade inte bör (via sin försvarare) åberopa nödvärnsexcess när sådan förelåg.

Jag vill påpeka att det är en stor skillnad mellan att vid platsen för händelsen (angreppet) inför polis, mfl uttala att "det är excess" och ta för givet att ansvarsfrihet föreligger och att i förundersökning/domstolsförhandling (via ombudet) påtala att prövning för excess torde föreligga. Vi avråder från första scenariot då det kan medföra besvärande omständigheter (som du påtalat)! Det andra scenariot ingår i den misstänktes ombuds skyldigheter och med denne kan den som då kommer ihåg sin skyddsvaktsutbildning själv ta upp ämnet.

Jag är A-instruktör (examinator) skyddsvakt och visst går vi igenom berörda moment i 24 kap BrB (allmänna grunder för ansvarsfrihet). Men, ingenstans anges i paketet att excess inte kan åberopas av den enskilde!

I förundersökningen ingår att pröva både det som talar för respektive mot den den misstänkte. I detta torde det även ingå att pröva om excess förelåg. Excess prövas av domstol och det behöver inte automatiskt innebära vare sig strafflindring eller ansvarsfrihet bara för att det prövas.

Edited by major disaster, Tuesday 02 February 2010, kl 07:07.

[Pal]

I denna artikel beskrivs en misstänkt misshandel.

http://www.aftonblad...icle13563151.ab

Om vi för argumentationens skull förutsätter att det som skrivs av tidningen är en sann bild.
Jag undrar vad som hänt om en person passerat där, sett misshandeln och bedömt att offret svävade i livsfara. Eftersom han var på väg till skyttehallen och det verbala försöket att avbryta misshandeln endast ledde till slag riktade mot honom själv så tar han fram sin pistol och beordrar ner väktarna på marken och berättar att dom är envarsgripna och skall ligga kvar tills polis anländer.

Hur hade åtalen då sett ut. Och hur hade det gått. Tyvärr känner jag det nästan omöjligt att förutspå, och att det är så är ett tecken på ett icke fungerade lagrum anser jag.

Edited by Pal, Friday 02 September 2011, kl 06:20.