290 replies to this topic

[Fu Frippe]

Tänkte prova en grej här bara...

När man är polisaspirant skall man, (i alla fall i Halland), föra "loggbok" över vad som händer under ens aspiranttid. Jag hittade min loggbok härom dagen och tänkte göra som LRRP gjorde: publicera lite utdrag här på forumet. Det kan kanske ge en liten inblick i polislivet och jag får se om min "författarådra" är något att ha! ;)

Polisliv

Under min aspiranttid tillbringade jag några veckor på en del av de olika avdelningar som finns inom polisen. Några veckor var jag på våldsroteln, några på Länstrafikgruppen, LTG, några med hundförarna och så vidare. Detta som jag ska berätta om nu hände under den sista perioden av aspiranttiden som jag tillbringade med utryckningspolisen. Jag har valt att kalla denna lilla betraktelse ur en polisaspirants liv för:

”DÖDSPATRULLEN”

Del 1: ”Mumien”

Jag skulle egentligen ha haft det yttre befälet, YB, som instruktör och följaktligen åkt med honom, men en del av de nio veckor jag tillbringade i turlag D, var han på semester och jag fick åka med dennes vikarie, VYB.

Sommaren 2003 hade varit lång och varm och värmen hade hållit i sig långt in på hösten. Detta var den elfte oktober och det var varmt och skönt för att vara så sent på året. Vi hade börjat klockan 07.00 med kaffe och utsättning precis som vanligt. Det hade inte hänt något speciellt och vi skojade och retades med varandra i turlaget som man brukar göra. Trots att jag var ny hade jag kommit in bra i gänget och jag stormtrivdes, både med jobbet och med jobbarkompisarna. Jag och min instruktör Hasse hoppade in i befälsbilen 5900 och njöt för fullt av det fina vädret och den utsikt som staden hade att bjuda på. Det hände inget speciellt på ett par timmar och vi gled mest runt och rutinpatrullerade, det som brukar kallas ”herrarnas fria åkning”.

Plötsligt sprakar det till i radion och vi hör hur radiooperatören inne på länskommunikationcentralen, LKC, ropar på oss:

– ”5900 från 50, kom”

Jag greppade luren, då jag var bisittare och alltså hade ansvaret för radion, och svarade:

– ”5900 svarar Sannarp, kom”

– ”Kan ni ta en lägenhetsundersökning, kom”?

En snabb blick på Hasse för att kolla om det är ok och sedan svarade jag jakande. Jag har sedan för mig att radiooperatören avslutade radioanropet och ringde oss på mobilen eftersom det kan vara lite känsligt med adresser och personuppgifter på radion. I alla fall i icke akuta fall. Vi får en adress som bara var ett par hundra meter längre bort, men innan vi åker dit frågar Hasse lite om personen som bor i den lägenhet som vi ska undersöka. Släktingar? Jobb? Och så 10 000 – kronorsfrågan: När hörde någon av den saknade senast?

När Hasse ställt frågan blir operatören tyst en liten stund, bara en kort stund, men ändå tillräckligt länge för att jag ska hinna ana oråd…

-”Sista kontakten var i månadsskiftet mars – april!”

Jag och Hasse tittar på varandra och han frågar om jag vill göra detta eller om vi ska kalla på en annan patrull, men det vill jag inte, så vi svarar att vi åker direkt. Vi får reda på att mannen som ska bo i lägenheten hade haft kontakt med socialen och att en representant för socialen skulle finnas på plats med en bovärd, som skulle låsa upp åt oss. På vägen fram diskuterar vi möjliga scenarion, men hela tiden dyker samma tanke upp: tänk om han legat död hela denna långa, varma sommar? Hur ser det ut? Vad luktar han efter en så lång tid i en sådan värme?

När vi kom fram till adressen tar vi fram videokameran, eftersom alla dödsfall som hamnar på polisens bord dokumenteras på film. Vi tar också fram ”likmappen”, med gummihandskar, ID – band att fästas kring den dödes handled, blanketter och lite annat smått och gott. Därefter kliver vi in i trappen och letar upp mannens namn på tavlan innanför dörren och tar trapporna upp till rätt våning. (Poliser åker inte hiss, skulle bli ganska så pinsamt/farligt/jobbigt/allt av det tidigare om hissen fastnade. Mer om detta senare.) Utanför en dörr står två män och presenterar sig som socialarbetare och bovärd. När bovärden låst upp återgick han till sina tidigare uppgifter och socialarbetaren tar ett par steg bakåt. Jag och Hasse tar varsitt djupt andetag och öppnar dörren…

Innanför dörren ligger en stor hög med reklam, telefonkataloger, inkassobrev med mera. Vi ställer oss på tröskeln och luktar lite försiktigt. Det luktar inte så farligt, kanske lite, fast inte som en död person, utan mer som om man rest bort och glömt att tömma kylen. Framförallt luktar det inte som jag föreställt mig att ett nästan åtta månader gammalt lik som legat i över 20 – gradig värme ska lukta! Eftersom mannen hade sitt ursprung i ett annat nordiskt land, började vi fundera på möjligheten att han åkt dit för att hälsa på släkten, men den stora postmängden talade emot detta, men lukten var ju inte så kraftig… Förutom posten på golvet står det en rollator, en tvättkorg och några väskor i hallen. Hallen ger i övrigt ett stökigt intryck och socialarbetaren bekräftar att hyresgästen har alkoholproblem till och från. Vi tar oss försiktigt förbi postberget och går längre in i den korta hallen. När vi kommit till hallens slut är det en öppning till vänster och en rakt fram som leder till ett litet ostädat kök. Jag tittar in i köket och undrar lite vad det är som knastrar på golvet. Jag går kanske ett halvt steg bakom Hasse när han säger: -”Jaha, där ligger han”!

Jag tittar in i rummet till vänster, vardagsrummet visar det vara, och på golvet ligger mycket riktigt mannen. Han ligger på rygg och har bara på sig ett par jeans. Hans ena arm är höjd i huvudhöjd, men vilar på den nedersta hyllan på en bokhylla som stod vid en vägg. Mannen är uttorkad, närmast mumifierad. Jag kom att tänka på alpmannen Ötzi som jag hade läst en artikel om i Illustrerad Vetenskap bara några dagar före. Mannens hud var rynkig och brun, nästan läderaktig. Golvet runt mannen var förstört av mannens likvätskor i en cirkel med kanske en meters radie. En stor, mörk fläck med uppluckrade och förvridna parkettbitar markerar med alldeles tillräcklig tydlighet var vätskan har runnit någonstans. Vätskan har även sugits upp av tapeten, cirka 40 – 50 cm upp på väggen. En flyttkartong som stod på golvet säckade betänkligt av fuktskadorna. Rummet var i övrigt mycket stökigt och fyllt med smutsiga kläder, flaskor och burkar. En säng, en soffa, ett lågt soffbord, ett skrivbord och en liten låg hylla stod också i rummet utöver bokhyllan. Hasse bad mig att öppna balkongdörren och när jag gick en bit in till i rummet för att göra detta krasade det ännu mer under kängorna. Jag tittade ner och fick då förklaringen till krasljudet. Det var massvis med döda flugor som låg på golvet! Fluglarverna som fötts i mannens kropp hade utvecklats till vuxna flugor och dessa hade inte haft någonstans att lägga sina larver. De hade sedan hunnit dö innan vi kom dit. Mannen hade bevisligen legat länge. Jag sträckte ut stegen och gick ut på balkongen, solen sken och himmeln var blå…

[Limpan]

Ja, så kan det gå. Jag måste säga att med tanke på hur det hade kunnat vara känns det som alla inblandade, inklusive den döde, kom ganska lindrigt undan, han liksom bara dog där på golvet en dag. Tänk om han hade behövt ligga och dö i sin säng i två veckor. Tänk om ni kommit i början på juli...

En dag skola vi alla dö. Alla andra dagar ska vi inte det.

[niklassthlm]

se där ja! Ngt som jag väntat på att få läsa ett tag. Riktigt roligt.
Bra skrivet. Publicera gärna mer, mycket mer

Som sagt, vill läsa mycket mer av din dagbok.



/Niklas

Edited by niklassthlm, Tuesday 28 September 2004, kl 07:09.

[Fu Kjellberg]

Bra skrivet frippe.
Intressant läsning.

Kom gärna med mer från loggboken.

[2Sharp]

Mer!



Tack..

[Fk.Mandrake]

Så länge ni inte kommer in i fikarummet med blöta skor efter att ha varit på lite mer "blöta" lägenhetsundersökningar så är jag tacksam! ;)

Bra skrivet!

[Torak]

Det finns en serie som återkommer på BBC med jämna mellanrum: "A Life Of Grime", där ett kamerateam följer diverse olika äckliga, olustiga, kladdiga och allmänt vidriga jobb. Än så länge har de haft... tusan, jag minns inte vad de flesta heter på svenska, så jag kör listan på engelska:

• Coroner
  
• Health And Safety officers
  
• Ratcatchers
  
• Binmen
  
• Cleaners
  
• Exorcist (ja, tro't eller ej!)

I ett avsnitt skulle de gå in för att sanera en lägenhet; mannen som bodde där hade inte setts på ett tag, och de hittade honom död på dasset. Massa flugor, likvätskor överallt, uppsvälld och brusten lite varstans. De fick plocka bort honom, röka ut flugorna, och sen göra rent. Det blev mycket desinfektionsmedel som gick åt.

Efter det visade de obduktionen.

[Stefan F]

Mycket intressant läsning, Frippe. Mer!

@ Torak.
Jo, när man tittar på CSI så verkar det ju rätt glamoröst (relativt sett i alla fall). Jag kan inte ens föreställa mig själv hålla på att gräva i gamla lik/spyor/etc etc.

[Torak]

Jag skulle nog klara det (men inte tycka om det), men spyor klarar jag inte. Helt vomofobisk, serru.

Bör kanske klarifieras att Life Of Grime är på riktigt, inte dramatiserat, bara så ingen missförstår.

[Mattsson]

Torak, on Sep 28 2004, 12:41, said:

• Coroner
  
  
• Health And Safety officers
  
  
• Ratcatchers
  
  
• Binmen
  
  
• Cleaners
  
  
• Exorcist (ja, tro't eller ej!)

Då kör jag en liten ordlista:
1. Rättsläkare
2. Socialarbetare (?)
3. Råttfångare
4. Sopgubbar
5. Städare
6. Exorcist

[Lt Hmmm]

@Fu Frippe

Intressant läsning, och jag läser gärna mer. Som blivande polis suger man ju åt sig all tänkbar information om vad som komma skall. När gjorde du din aspiranttid?

[Pickos]

Torak, on Sep 28 2004, 12:41, said:

[*]Health And Safety officers

Undrar om inte hälsovårdsinspektör vore en mer korrekt översättning?

[zultan]

Har små funderingar på o bli polis också.
Hur långt tid tar det o utbilda sig till polis?
Hur lång tid tar det om man t.ex vill bli kriminalare?
Hur gör man för att gå med i nationella insatsstyrkan, dom kanske t.o.m har hemsida?

[Fu Sjöstedt]

Intressant läsning, mer sådant tack!
Och vad gäller din författarådra finns det inget att anmärka på.

Mvh Fu Sjöstedt

[Fu Frippe]

Nu kommer fortsättningen på del ett av "Dödspatrullen".

När jag vädrat in lite frisk luft påbörjade vi den mindre trevliga delen av jobbet. Avvisitation av den döde. Jag drog på mig ett par latexhandskar och gick fram till den döde mannen. Det var med blandade känslor som jag betraktade mannen framför mig. Nyfiken över hur han såg ut och vemod över att en människa kan vara så ensam att ingen saknar en på åtta månader… En litet sting av äckel fanns där också någonstans långt inne i magtrakten. (Grannen i lägenheten bredvid, en gammal dam, kom ut när vi höll på att öppna dörren och klagade på att det hade luktat illa för några veckor sedan. Hennes åtgärd var att tejpa för nyckelhålet till sjutillhållarlåset…)

Jag tog mig tillbaka till verkligheten och tog ett så djupt andetag som jag vågade av den luft som fanns i lägenheten. (Det är svårt att förklara hur det luktade, men det var inte så starkt som jag trodde det skulle vara men ändå tillräckligt för att tränga sig på hela tiden i bakgrunden. Den lukten har jag, otroligt nog, känt från en levande person också, med fruktansvärt dålig munhygien, men det är en annan historia). Efter andetaget koncentrerade jag mig och kände genom mannens framfickor. De var tomma. Han hade inga smycken eller någon klocka så det slapp jag ta av honom. Nu återstod bara bakfickorna… Precis när jag skulle ta tag i honom och välta över honom på sidan sa Hasse att jag skulle vänta lite. Kroppen skulle filmas och fotograferas. Inte mig emot, mannens kropp hade liksom klistrats fast i golvet av likvätskorna.

När fotograferingen var över anlände killarna från Fonus och de erbjöd sig att kolla mannens bakfickor och jag var inte sen att tacka ja. Inget där heller. Återigen är det svårt att beskriva, men en kropp som sitter fast i golvet med hjälp av sina kroppsvätskor låter på ett speciellt sätt när den vänds över på sidan och lossnar från golvet…

Ryggsidan av mannens fotograferades också och sedan lades mannen på Fonus bår och täcktes över. Begravningskillarna gick sedan ut med mannen till sin bil och jag och Hasse började kolla posten för att kanske få ett hum när han senast levde. Under tiden som vi kollar i posthögen märker vi att lukten har ökat i intensitet när Fonus lyfte upp mannen. Kroppen som vi trodde var uttorkad var fuktig på undersidan, och när inte kroppen låg som ett lock för lukterna fick de fritt utlopp.

När vi kollat posten en stund ringer LKC och säger att tekniska roteln vill göra en undersökning och att vi ska spärra av lägenheten. Hasse säger till mig att gå ner till bilen för att hämta en avspärrningsskylt och eftersom det börjar lukta mer och mer så är detta ett uppdrag jag med glädje utför. När jag kommer ner hinner jag precis vinka till Fonus när de kör iväg och sen tar det ett litet tag innan jag hittar en avspärrningsskylt i bilen.

Med skylten i handen går jag in i huset igen och går in i hissen. Det var ju trots allt sex våningar upp. När jag tryckt på rätt knapp och hissen börjat sin makliga vandring uppåt märker jag mitt misstag. Fonus har kört båren i hissen och i detta trånga utrymme blir lukten väldigt påtaglig och frän. Jag börjar andas i korta tag genom munnen och äckelkänslan växer sig lite starkare. ”Fan, går inte hissen snabbare?” tänker jag och förbannar min lathet. Jag vet ju mycket väl att man inte ska åka hiss och det framgick med alldeles tydlig klarhet för mig just då.

Väl uppe på rätt våning slår jag nytt myndighetsrekord i att lämna en hiss och sträcker fram skylten till Hasse, som berättar för mig, återigen, att man inte ska åka hiss. När jag berättar om att jag nu lärt mig denna läxa med hjälp av luktsinnet flabbar han lite åt mig innan vi låser dörren och sätter upp skylten. När vi kommer in på station går vi direkt till tvätthallen och använder högtryckstvätten på kängsulorna…

Efter att ha avrapporterat dödsfallet snackar vi genom dagens händelser och dricker lite kaffe. Jag säger nåt om att det kommer att dröja innan jag käkar torkat kött och liknande dåliga skämt. När klockan blir 15.00 går vi hem för att sova några timmar innan vi börjar igen 23.00 och det är då del två av historien om hur jag och Hasse kom att kallas ”dödspatrullen” fortsätter.


Jag har vissa dubier om nästa del eftersom Fk. Mandrake är med på ett hörn. Men ni är ju vuxna och skall väl klara sådana påfrestningar?? :P

Edited by Fu Frippe, Tuesday 28 September 2004, kl 20:18.

[Fu Frippe]

zultan, on Sep 28 2004, 19:44, said:

Har små funderingar på o bli polis också.
Hur långt tid tar det o utbilda sig till polis?
Hur lång tid tar det om man t.ex vill bli kriminalare?
Hur gör man för att gå med i nationella insatsstyrkan, dom kanske t.o.m har hemsida?

1. Två år på skolan och ett halvår som aspirant.

2. Du kan söka en krimtjänst direkt om där är några lediga tjänster, men räkna inte med att få den om du inte jobbat några år. Det kan röra sig om allt från 5-10 år... (Men vem vill jobba bakom ett skrivbord? Krimmare är väldigt långt från Gunvald... ;) )

3. NI söker man när de har rekryteringstid, men även här måste man ha jobbat ett antal år... Tror inte NI har någon hemsida, men kolla på www.polisen.se

[panzerkampfwagen]

Kalasintressant läsning! Mer!

[bushman]

lite OT

finns det inte något som heter politi, och som har som uppgift i våra storstäder att ta hand om lik vid brottsutredningar?
jag har sett något repotage om detta på tv, för en massa år sen men inget jag riktigt kan komma ihåg.

google gav iallafall inga svar.

en fråga till, dessa trevliga flugor som dyker upp vid dödsfall.
är de enbart i lik och as?
hade en invasion av sånna för ett par veckor sedan, men eftersom jag inte kunde hitta vare sig döda grannar som deras husdjur, så stod jag frågande till deras uppkomst.

däremot har jag lärt mig att inte glömma bananer framme, när man åker på veckolånga jobb, under varma veckor i juli.
om man inte är för kemisk krigföring med mystiska tailändska myggmedel bör man lägga dessa i grön påse, och kasta dem.
inte glömma framme på soffbordet.

[Shock]

bushman, on Sep 28 2004, 21:45, said:

finns det inte något som heter politi, och som har som uppgift i våra storstäder att ta hand om lik vid brottsutredningar?
jag har sett något repotage om detta på tv, för en massa år sen men inget jag riktigt kan komma ihåg.

Jag kan inte stoltsera med att vara polis (visserligen har jag kraftigt övervägt att söka till polishögskolan ett par gånger, men det hör inte hit), men jag har för mig att en politiavagn är smeknamnet på en bårbil.

Hur som helst, Fu Frippe: Ett mycket gott initiativ och för mig en given tråd att prenumerera på. Jag sällar mig till skaran som skulle bli mycket glad om du fortsatte skriva.

For thy bewinged words, I salute thee!

Edit: Måste lära mig slå på hjärnan innan jag postar, måste lära mig sl ...

Edited by Shock, Tuesday 28 September 2004, kl 21:00.

[Gerle]

Politi, som i polis på danska? Har du kanske sett en dansk dokumentär?

Politi

[Fbj972]

Du har nu sett till att göra något jag funderat på under en tid... Jag har själv en del erfarenheter som jag skulle kunna kasta in på forumet. Jag ska bara se till att få arslet ur vagnen...

[bushman]

Gerle, on Sep 28 2004, 23:03, said:

Politi, som i polis på danska? Har du kanske sett en dansk dokumentär?

Politi

i så fall som i norska också.
enligt dokumäntären så var det ett fornnordiskt ord.
så långt kommer jag i håg.
vet ej om detta finns kvar eller om fonus har tagit över.

[markberg22]

Ang Politbilen. Den kommer mycket riktigt för att hämta avlidna.
Vilket företag det är som utförtjänsten vet jag inte. Kanske är det t.o.m någon landstingsgrej?.

[Fbj972]

bushman, on Sep 28 2004, 21:45, said:

Finns det inte något som heter politi, och som har som uppgift i våra storstäder att ta hand om lik vid brottsutredningar?

Det stämmer bra. Politi AB i Solna. Tror f.ö. att de bytte namn för kort tid sedan.

[LeadHead]

Kul jobb...

EDIT: Syftar alltså på de som jobbar enbart med att ta hand om döingar.

Edited by LeadHead, Wednesday 29 September 2004, kl 14:16.

[Karin]

Ja du, allting kan inte vara roligt jämt. Finns alltid nån som inte har möjlighet att välja.


I övrigt är Fu Frippes "dagbok" väldigt intressant, kan kanske avliva vissa myter om polisyrket.

[Fk.Mandrake]

@Fu Frippe
Något om mig? Nu är jag nästan nyfiken....i mina små grottor händer det ju aldrig något intressant.... ;)

[arachis]

Väldigt intressant. Väntar med spänning på en fortsättning.

[Fbj972]

HJÄRTSLITANDE UPPTÄCKT

En kväll i februari månad skickades jag och kollegan på ett jobb där "någon har slagit sönder sina fönsterrutor på tionde våningen".

På vägen fram talar jag och kollegan om vad vi kan komma att möta. Tankegångarna lutade åt att det var en psykiskt sjuk människa eller en "tjacknojig" narkoman vi skulle möta. Men som alltid lämnar man alla möjligheter öppna i tankarna...

Väl framme på adressen ser vi mängder av glas, tallrikar, blomkrukor och diverse husgeråd liggandes nere på gatan.

Vi meddelar LKC att vi är på plats och informerar dem om hur det ser ut på platsen, samt att vi lämnar bilen och "går över på bärbar".

När vi kommer upp på tionde våningen är det knäpptyst. Vi kommer fram till att de krossade fönsterrutorna måste tillhöra den lägenhet vars dörr vi står utanför.

Jag spärrar dörren med ena foten för att sedan sakta öppna brevlådan för att lyssna och titta in. När brevlådan öppnas känner jag ett vinddrag som för med sig en kraftig stank. Det är tyst i lägenheten.

När jag står och lyssnar i brevlådan kommer det fram två katter och tittar upp på mig. Längre in i lägenheten råder kraftig oordning. Det ser i det närmaste ut som att lägenheten har blivit genomsökt av inbrottstjuvar.

Jag tittar igenom brevlådan medan kollegan ringer på dörren. Ingen rörelse - inget ljud.

Jag ställer mig upp och känner på dörrhandtaget. Dörren är olåst. När dörren öppnas slås vi av en vedervärdig stank. För att påkalla den som eventuellt uppehåller sig i lägenheten säger vi att "det är polisen" och frågar om det finns någon i lägenheten? Det är tyst...

I hallen ligger det mängder med kläder, post, påsar, använda blöjor och avföring... Jag hör hur kollegan säger något tyst för sig själv.

Jag och kollegan tittar på varandra och kommer fram till att vi "går in". Jag som går först av oss tar upp min batong och behåller den outslagen. Jag ser en hall som leder rakt in i lägenheten. Rakt fram står toalettdörren öppen. Det finns även en dörr in till vänster och en till höger längst ned i hallen. Jag går sakta in i hallen och gör en "kik" in i det högra rummet. "Det satt ett barn där", var det första jag tänkte... Jag kikar igen... Jo, mycket riktigt, det gjorde det... Jag talar om det för kollegan som nickar svarande åt mig. Jag hade precis tittat in i vardagsrummet. Vid den andra kiken hade jag också sett att det fanns en dörr in till höger längre in i vardagsrummet, vilket jag talar om för kollegan.

Jag kikar in i rummet till vänster som är ett kök. Längst in i köket ser jag att det sitter en människa intill kylen. Jag tittar igen och får se en kvinna sittandes på baken med knäna uppdragna mot huvudet. Ansiktet gömmer hon i sina händer. Jag tilltalar henne med orden att "det är polisen som är här". Jag ser hur kvinnan reagerar på det jag nyss sade med ett litet knyck i kroppen. I övrigt sitter hon stilla. Fönsterrutorna i köket är trasiga, vilket släpper in en kall februarikyla.

Jag säger till kollegan att stanna kvar i köket, under tiden jag söker igenom resten av lägenheten. Jag återvänder in till vardagsrummet där barnet sitter mitt på golvet. Jag uppskattar barnets ålder till ca ett år. Jag kastar ett snabbt öga i rummet och hittar ännu ett barn som ligger och sover på en soffa. Soffan är belamrad av allsköns bråte. Det sovande barnet ser ut att vara något år äldre än det första.

Rummet till höger inne i vardagsrummet är ett sovrum - men tomt på människor. Jag säger till till kollegan att "det är klart". Jag riktar upp LKC och meddelar "lugnt på plats".

Jag hör hur kollegan försöker tala med kvinnan ute i köket. Själv blir jag stående inne vardagsrummet och försöker ta in det jag ser.

Vardagsrummet är möblerat med en soffa + ett soffbord samt en tv som står direkt på golvet. Golvet är täckt av matrester, avföring från katterna samt barnen, kläder, påsar, reklam och annat.

Jag tittar återigen på det lilla barnet som tyst sitter på golvet. Min blick möts av två små ögon som håller fast vid mig. Det är först nu jag förstår vad vi verkligen har hamnat på för ett slags jobb. Barnets blöja är så full av avföring att det har vällt upp på ryggen och magen samt pressats ned på benen. Jag böjer mig ned till barnet som fortfarande är tyst. Återigen möts våra blickar. Jag känner ett vrede fyllas upp inom mig samtidigt som jag känner mig kraftigt tagen av det jag nu ser. Jag klappar det lilla barnet på huvudet och småpratar med det. Barnet håller i något samtidigt som det fäktar med sina små armar. Jag ser sedan att barnet sitter och håller i avföring från någon av katterna. Försiktigt plockar jag bort avföringen ur händerna på barnet och ger det en platskloss att hålla i istället. Barnet är endast iförd blöjan, varför jag sveper in det i en stickad tröja som jag hittar. Det sovande barnet låter jag ligga kvar ostört och oventandes om att deras räddning äntligen finns i lägenheten...

Jag går, kryssandes mellan allt bråte och annat äckel som ligger i rummet, ut till köket och frågar kollegan vad han fått fram? Kollegan svarar att hon är "mentalt slutkörd - hon säger inte mycket". Jag säger till honom att det ligger två barn ute i vardagsrummet och att han skall gå dit och titta. Kort därefter säger kollegan att han ringer socialjouren.

Inne i köket står det tallrikar med mögliga matrester på bordet. I övrigt ligger det ciggarettfimpar, räkningar, tomma matförpackningar etc. Det ligger till och med avföring från katterna runt om på bordet. Jag visste inte om jag skulle vara förbannad eller ha förståelse för att något gått riktigt snett här... Jag kunde inte släppa tanken på barnet som satt på golvet, vilket gjorde att jag tittade ut i vardagsrummet igen. Jag ser hur min kollega sitter på huk samtidigt som han smeker barnet på kinden med ena handen och har mobiltelefonen i den andra.

Jag försöker tala med kvinnan. Kvinnan tittar upp på mig - hennes ansikte ser härjat och slitet ut. Den trötthet och uppgivenhet hon visar får mig att förstå att hon givit upp. Jag säger till kvinnan "att vi skall hjälpa henne och barnen". "Vi fixar det här...". Kvinnan brister ut i gråt... Det känns som att jag drog ut proppen till den behållare som härbergerar hennes uppgivenhet och maktlöshet... En uppgivenhet hon haft under en lång tid...

Jag hukar mig ned och stryker min hand över hennes hår och talar lugnande med henne. Hon tar snabbt tag i min hand och trycker den mot sin kind, samtidigt som hon, gråtandes, säger: - "hjälp mig... snälla hjälp mig.. Jag orkar inte längre...".

Jag tar upp min mobiltelefon och ringer upp vakthavande befäl och informerar honom om läget samt vilka åtgärder vi vidtagit. Han säger krasst: - "OK, då blir det socialjouren för barnen och psyket för henne då, eller? Jag svarar att det bör bli så och att jag skall tala med henne och försöka få med henne på frivillig basis.

När socialjouren ringer på lägenhetsdörren vaknar även det andra barnet och börjar genast gråta. Kollegan informerar soss om läget samt berättar att vi har för avsikt att försöka få med oss kvinnan upp till psykakuten.

När jag talar om för kvinnan att socialjouren är här för att hjälpa till med barnen och att vi vill tillse att hon får någon att prata med, så tackar hon... Jag ser hur luften går ur kvinnan... På något sätt känns det som att hon slappnar av och förstår att den hjälp hon så länge velat ha, men inte vågat bett om, har kommit...

Barnen togs om hand av socialjouren och kvinnan skjutsades upp till psykakuten.

När vi släppt av kvinnan och börjat rulla in mot stationen för avrapportering var det knäpptyst i bilen under en lång stund...

Jag har än idag ingen aning om vad det var som gick snett i kvinnan och hennes barns liv, än mindre om hur det gått för dem.

[Fu Gson]

gripande och hjärtskärande, minst sagt!
uppriktigt sagt imponerande att ni orkar med, heder åt er...