0
Fick ett brev för några dar sedan. Där en medlem i min patrull undrade vad fan osm pågick på ett amerikanskt forum. döm om min förvåning då jag märkte att min dagbok fanns som inlägg där, översatt till dålig engelska, uppdelad i samma tre delar som tidigare.
Har diskutert detta med bla Ing (som tyckte att jag skulle lägga ner, vilket jag också tyckte då). Har dock beslutat att fortsätt med en del till. Kommer även den del upp NÅGONSTANS annat än här är det färdigt med inlägg rörande LRRP från min sida, och eventuellt även inblandning här överhuvudtaget.
Bollen ligger hos er(vilket är bra då jag är dålig på fotboll).
Jag anklagar ingen, är bara besviken och kan erkänna att jag kollar runt på olika forum, bla Fu Johanssons, dock utan att finna något,mer än ett inlägg om Gripen, där bla bilderna kändes igen
(hälsa till den killen som hävdar att bilden är tagen från en simulator att simulatorerna använder touchscreens och inte vanliga MFD).Det om det, denna del är pga detta mer censurerad, vilket även de eventuellt efterföljande kommer att bli, då jag inte vill komma på på kant med SOCOM.
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
De som någon gång hamnat i djupt vatten med tung packning på sig vet att det inte är särskilt behagligt alls, men garanterat uppiggande. Jag är ungefär 1,90 och vattnet var ungefär 2 meter djupt där jag landade så. Helt plötsligt var man tillbaka till RIPen (”hopp” över 50meter lång, 2,20 meter djup bassäng med 45 kg packning) med skillnaden att istället för en arg DI så kunde det ligga en knarksoldat i anläggning på stranden. Jag märkte vid först ytkontakten att min ryggsäck hade hyfsade flytegenskaper och beslöt mig för att testa att lägga mig på rygg och spraka mig inåt. Om jag tog i rejält kunde jag till och med få en sådan vinkel så att jag kunde se stranden och därmed täcka den med mitt vapen, dock en mycket udda landstigningsform. Då jag var 5 meter från strandkanten var ju ute ur strömmen och krängde av mig ryggan och fick lite överblick samtidigt som jag nu bottnade om jag stod på tå. Jag knuffade till ryggsäcken så att den gled fram till strandkanten och plöjde mig fram dit själv, klättrade upp på rötterna och slängde mig raklång och svepte över terrängen med karbinen. Jag såg ungefär 10-30m beroende på vegetation, vilket är rätt mycket i djungeln. De andra var redan på plats eller klättrade uppför rötterna:
- Var det där en klockren taktisk insättning med diskret uppstigning eller??
PCs mumlande över KD radion gjorde att jag såg glänsande tänder på båda sidor om mig, den enda känsloyttring man kunde se i ett i övrigt kamouflerat ansikte. Efter att tiden för lyssna-säkra perioden gått ut föll vi in i marsch mönster och började att röra oss mot vårt patrullområde. Insättningen hade gjorts på denna plats för att den är avskiljd av opasserbar vegetation, ingen kommer till floden denna väg. Det tråkiga var att vi skulle genom denna vegetation för att komma in i patrull området. Ingen i patrullen så fram emot det, skall sanningen fram var vi nog rädda. Rädslan kommer från statistik, nämligen siffran 9. Nio för nio stycken SOG/Ranger soldater som tappat bort sin patrull i denna terräng, åtta för det antal som dog av dessa. Överlevaren från denna statistik gick just nu 10 meter framför mig. Tror nog att många svenska soldater med ”granen” på axeln nu skrattar och säger ”dålig utbildning!!”. Gör det, varje Ranger har en standard utb i överlevnad på 3 veckor, för djungel krävs ytterligare 4-6 veckor utbildning, LRRP/SOG/SEAL får ytterligare några veckor, får dock ingen fin gran. Detta hjälper inte i den extrema terräng där vi nu skall igenom. Vattnet/sörjan når upp till knähöjd (i snitt), när man skall vila är det inte så svårt då vegetationen runt ofta är så tät att den håller dig upprät, även om du slappnar av i benen. Sikten är som bäst två meter, men vanligtvis obefintlig. Solen når inte ned hit, detta tillsmamns med dimma gör allt till en grådunkel soppa, som kokas i 40 graders värme. Som ingredienser i soppan finns 42 olika sorters iglar, ormar och bahrun mygg. Området är cirka 8-13km brett, och tar cirka 18 timmar att penetrera på det smalaste partiet, om man minimerar antalet raster, vilket alla normalintelligenta gör. Man går in i en sorts koma, där timmarna rullar på, man försöker lägga handen på den framför och hjälper ofta till att genom att trycka på den som är framför trycka den som går point framåt genom väggen. Jag märkte att när vattnet sjönk undan lite så syntes en utbuktning på byxorna dit vattnet nått tidigare. I en krans runt låret satt nu 6-7 iglar på varje ben, lite längre ned satt lite fler stamkunder, total antalet översteg antagligen 25. Någon gång fick man även någon sorts utbrott då man viftade omkring sig, detta var enligt psykologen helt normalt och tvingas fram av klaustrofobin. Pauserna utgörs av att man klumpar ihop sig och står stilla, dricker vatten och småpratar om allt man skall göra när man kommer hem. Man turas om att vara i mitten av klungan, då myggen mest jagar de som är i ytterkanten. Syrgas är något som sjukvårdaren har med nästan enbart för denna passage då man kan drabbas av syrebrist relaterade åkommor. Har flera gånger hört att folk som varit framför eller bakom har gråtit, antagligen har jag gjort det själv också. Det är inte riktigt så perfekt att det helt plötsligt bara öppnar upp sig och går till helt vanlig normaljävlig djungel, men man märker att det börjar gå upp för och bli torrare och under en sträcka på cirka 500 meter torkar det upp och öppnar sig. Lyckan är snudd på euforisk,även om man trycker ned den då man nu är på Charlies bakgård. Patrullen gör nu långpaus för att se över personal och materiel. Då man dragit på sig allsköns grön sörja tar det en tid att gräva sig ned till stridsväst och fickor. Det jag kommer ihåg bäst är när jag lutade mig framåt för att pressa ut vatten ur kängorna så klämdes istället en mer trögflytande röd vätska ut, iglarna hade hittat ned till fötterna också, över KD radion hördes från den som låg på post en viss Guns n Roses låt:
” Welcome to the djungle…..
